~La petite Haydee~ - laber-laber

Suomessa

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Wed, 23 Dec 2009 09:06:17 +0100

I Finland. Hos Ms Jäätine. I Helsingfors. Hoppsan. I Esbo.

Ska inte sitta och blogga länge, men var bara tvungen att skriva detta.

Ms Jäätine berättar om sin syster som tycker om att prata mycket:
"Hon frågar aldrig något. Hon ringde igår och samtalet varade cirka 15 minuter. Den enda frågan hon ställde var: "När kommer Haydee?""

Dagens skratt! Viktiga saker K, viktiga saker! :D

Julförberedelser

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Sun, 20 Dec 2009 14:24:03 +0100

Julklapparna handlade, julkort pysslade, resan hem till och i Finland fixade..

Packa gör jag ikväll och imorgon kväll kastar jag in de av kläderna som nu blir tvättade. Sedan är det väl bara att åka och börja njuta av lugnet.

Skööön!

Schnee!

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Sun, 20 Dec 2009 13:41:35 +0100

Snö fick vi redan i onsdags. Idag har vi cirka 10 cm av det!! Freu freu freu!

Jagad

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Tue, 15 Dec 2009 08:06:33 +0100

"Auf nach Österreich, Haydee jagen!"
(Cs status på tyska Facebook när han, och jag, skulle åka till Österrike samtididt)

"Was ich hier mache?
Na was wohl? Heidi suchen .... ;-)"
(G svarar på mitt mail på Facebook när jag frågar vad han gör i Finland)

Någon till som söker efter mig? Inte behöver ni jaga mig, inte.. :D

Utvandring

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Mon, 14 Dec 2009 22:19:02 +0100

Ena städerskan på jobbet började prata med mig idag.

Jag vet inte varför, men hon har gillat mig från början. Vi träffas inte alls ofta eftersom hon jobbar oftast efter att jag gått hem, men hon har ändå alltid varit jättesnäll mot mig de få gångerna vi träffats. Hon frågar alltid hur det går för mig, sedan frågar hon hur det är med gruppen och så har hon t.o.m. gett mig presenter.

Hon kommer från Sibirien men flyttade till Tyskland för åtta år sedan, tillsammans med sina två barn, då 18 och 21 år gamla. Totalt sex barnbarn har hon redan.

Jag har ingen aning hur det kom sig, men vi hade en väldigt emotionell diskussion idag när jag skulle hämta mina saker från gruppen. Hon berättade om sin son, nu alltså 26 år gammal, som vill flytta tillbaka till Ryssland. Hon vill ju helst ha sin son här, men vill ju inte påverka sonens beslut för mycket. Hon menar också att det är så synd att de två inte pratar med varandra. Alltså riktigt riktigt pratar. De kommer bra överens, inga problem där, men sonen pratar inte om sina saker och sina känslor och sina tankar. Frågar hon hur det går honom säger han "bra tack" och det är typ allt. Hon vågar inte riktigt ställa "riktiga" frågor heller, eftersom hon är rädd för svaren. Hon vill som sagt allra helst att sonen skulle stanna här.

Jag tyckte så synd om henne, hon fick redan tårar i ögonen när vi pratade. Samtidigt vet jag ju exakt hur det är. Jag vet hur det är, när man bara känner att man vill något annat. Att livet där man just då befinner sig inte är det liv man egentligen vill ha. Även om man inte kan med ord förklara vad det är som man saknar. Det är bara känslan.

Jag kände också igen det med relationen mellan barn och föräldrar. Ungefär så är det i min familj också skulle jag vilja säga. Det är inte så att mina föräldrar inte skulle vilja veta hur det går mig, hur det verkligen går mig, men de vågar nog inte heller riktigt fråga. Och jag berättar ju inte om mina saker självmant heller.

Jag kom under samtalets gång även att tänka på hur det måste varit för mina föräldrar. Först bestämmer jag mig för att flytta ur landet. Sedan bestämmer jag mig för att stanna några månader längre än vad planerat. Sedan bestämmer jag mig för att stanna ett år till. Sedan bestämmer jag mig för att börja plugga. Sedan bestämmer jag mig för att flytta till ännu ett nytt land, ännu lite längre bort. Och inte nog med det, efter de planerade månaderna i det nyaste landet så skaffar jag mig även ett riktigt jobb där.

Jag har inte gjort det lätt för mina föräldrar insåg jag idag.

Samtidigt. Skulle de ställa de riktiga frågorna så skulle jag kunna berätta om den här känslan jag haft i mig. Känslan av att vilja något annat. Någon annanstans. Känslan av att inte kunna stanna kvar och ha samma liv som många jämnåriga där hemma-hemma har. Det är inte jag.

Stackars M.. :(

En vilsen kollega

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Mon, 14 Dec 2009 21:50:24 +0100

Sorry A, jag måste bara:

"Ich habe mich voll verfahren.weiss gar nicht wo ich bin scheisse.:("
18:52

"Haydee...ich glaube ich kriege einen zuviel.habe mich voll verfahren.ich finde das nicht mehr das fitness.scheisse.bin am arsch der welt.hilfe.glaube ich kann nicht mehr kommen.:("
19:02

"Ja schon.ist voll krass.weiss gar nicht wie das passieren konnte.weiss echt nicht wo ich bin hier.ach man ey voll mist"
19:05

"Ach man.wollte echt mit.weisst wo ich jetzt gelandet bin?am hafen bin ich in der nähe von hamm.man ey...was fürn mist.sorry meine liebe.sollte nicht so enden:("
19:14

Jag kan bara skratta just nu. Så typiskt A på något sätt!!! :D

Vintern är här!

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Mon, 14 Dec 2009 21:35:08 +0100

Igår var första dagen som kändes vintrig. Idag fortsatte det med ännu "vingtrigare" väder. Ingen snö och hela EN minusgrad, men ach så härligt kallt det har varit. Kallt och soligt. Härligt.

Söndag..

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Sun, 13 Dec 2009 18:49:38 +0100

En vecka och två dagar måste jag vänta och sedan åker jag till Finland. Jag ser faktiskt fram emot det har jag kommit på. Jag ser fram emot att träffa mina kompisar och jag ser fram emot att bara få vara. Lugnet och ron som alltid befinner sig i Finland kommer jag nog att kunna njuta av mer än normalt.

Idag har jag shoppat resten av julklapparna! Skönt!! Jag är mycket stolt över mig.

Att jag dessutom köpte en Fortuna-sjal är jag glad över, men liiiiite skäms jag över de dyra stövlarna som jag bara råkade köpa under andra omgången i stan. Jag skulle ju bara dit för att fota...

Skoldisco för vuxna

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Sun, 13 Dec 2009 13:12:46 +0100

Ni vet de här ungdoms-/skoldiscona man gick på när man var 10-15 år gammal? En stor sal, några bord lite här och där vid väggarna. I början står de flesta där vid väggarna och tittar på de få som vågat gå och dansa (de som redan är tillräckligt fulla). Känner ni igen det där?

På en sådan disco, förutom att det var för vuxna, var jag igårkväll.

Yay.

"Kompisar"

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Sat, 12 Dec 2009 19:43:36 +0100

Jag har konstiga kompisar. Frågan är om de ens är riktiga kompisar.

SUCK.