~La petite Haydee~

Kom precis hem från Js födelsedagsfest. En trevlig kväll med en massa människor. Var lite roligt att se hur en fest bestod av 50 % folk från Gruppen och 50 % från Js kollegor.

Ute på stan har jag haft tanken i huvudet: "hur vore det att träffa några föräldrar till barnen på stan?". Vad jag inte alls tänkt på är att jag skulle träffa några sådana på en hemmafest. Det gjorde jag idag.
Det var så konstigt. Jag hann redan fråga J och några till om det vet om det verkligen kan vara pappan till lille C men de jag frågade kände honom inte. Alltså var jag tvungen att gå fram till honom och fråga. Och ja, det var han. Han blev så glad och stolt och allt, och fick äntligen ett ansikte till personen som lärt sin son en svensk låt som han alltid sjunger hemma (okej, han säger "pang" men ändå, det är pga. låten som jag sjungit för honom). Jag fick en hjärtlig kram. Två-tre gånger. Vilket ju inte gjorde det hela mindre konstigt.

Alltså är jag nyfiken på hur det blir på måndag. Eller när det nu blir jag träffar på honom nästa gång. Kommer han fortsätta att dua mig eller går han tillbaka över till niandet? Kommer han överhuvudtaget att nämna festen på något sätt? Heh, ich bin entspannt! :)

Annars innehöll kvällen många bekanta ansikten, många nya ansikten, karaoke-sjungande, god mat, för min del en flaska Mezzo (ville ha en nykter kväll, vilket gick bra tills A menade att jag ju måste dricka ur Sambuca-flaskan som jag tagit med mig till festen. Alltså slutade kvällen med..) och en 1/3-Sambucaflaska. För övrigt verkar jag ha blivit immun för alkoholen i Sambucan (70 cl, 40 %): dricker jag bara det så är jag så gott som nykter. Lite oroande, måste jag erkänna.

Skönt också att vara på en hemmafest igen (även billigare så...). Och att festen ägde rum praktiskt taget runt hörnet. Det hann inte ens bli kallt på vägen hem, trots kjolen. :)

Och för att slippa göra ett eget inlägg för det så gillar jag staden verkligen! Jag gillar hur lätt det är att komma i kontakt med människor. Idag var jag på kort promenad för att komma ut till friska luften lite och tog med min kamera. Bara under en kort stund i Rheinpark så kom två människor fram till mig och började prata och ställa frågor om fotografering. Imorgon måste jag tillbaka dit, lite tidigare än idag. Kanske kommer den andra fotografen också igen.. ;)

Idag var nästan hälften av de som skulle komma till Laternenumzug inte alls där. Även i grupperna var det tommare än på lääääänge. Skulle det kanske kunna ha något att göra med informationen vi spred igår ..?

Gissa vad jag gjorde i eftermiddags efter att mitt enda barn idag gått hem? Jo, jag gick runt och desinfierade varenda leksak på hela avdelningen! Det och en massa andra saker ska vi börja göra nu dagligen. Yeah right.

Kollegan J var helt förtvivlad och nästan i panik nu på kvällen eftersom hon råkat säga till en mamma igår att fallet inte var på dennas sons avdelning. J hade inte hört det som chefen sagt till oss när hon gick runt och berättade om att ett fall av svininfluensan hittats hos: "man får absolut inte nämna några namn, men inte ens i vilken grupp eller vilken våning fallet är". "Jag kommer att få sparken!" Denna mamma hade nämligen nu gått runt och berättat för andra mammor att det inte handlar om den avdelning. Jag förstår varför vi inte får berätta om det, men så illa kan det väl inte vara att hon råkat översäga sig, att hon skulle få sparken. Eller?

Jag. Vill. Ha. Pizza. NU.

En kompis och jag har en gemensam födelsedagsfest nu på lördag. Festen ska äga rum hos honom och därför så har jag försökt hålla antalet gäster nere. Vilket är lite problematiskt, eftersom när man bjuder en från Gruppen, så borde man nästan bjuda en massa andra också.
Just nu funderar jag på speciellt en kompis, och frågade både D och K, som alltså är värden på lördag om råd. D skrev att om jag bjuder H, så kommer alla veta om festen. Det skrev jag sedan till K som i sin tur skrev:

[20:12:44] K skriver: sonst brauche ich einen türsteher (=annars behöver jag en dörrvakt)
[20:12:50] Haydee skriver: hah
[20:12:55] Haydee skriver: ich. (=jag)
[20:12:55] K skriver: ;)
[20:13:04] K skriver: ja, du säufst sie einfach kaputt (=ja, du super de alla sönder)
[20:13:15] Haydee skriver: hah :D
[20:13:17] K skriver: :)
[20:13:26] Haydee skriver: wie meinst du jetzt ?!? :D (=hur tänker du nu?!?)
[20:13:53] K skriver: na ja, du machst einfach ein paar sambucca-time mit den nicht-geladenen gästen und dann sind sie weg (= well, du tar några "sambuca-times" med de objudna gästerna och de är snart borta)
[20:14:21] Haydee skriver: hah, denkst du? (=hah, tror du?)
[20:14:29] K skriver: also ich glaube ganz fest an dich! (=alltså, jag tror verkligen på dig)

Läste precis ett mail jag fått från A, en av mina Südtirolska kompisar. Jag skrattade högt och kan inte låta bli att skriva det här också. I början hans Facebook-gratulation till mig, och mitt svar på den.

"funny Haydee! happy birthday! i wish you all the best! i hope to see you soon again...? vienna???
keep being Haydee! just keep saying: "c'mon, it's fun!!!"
hahaha best wishes!! by A"

"thx A! i was just yesterday thinking about you, since i passed by one of the places where we were drinking some beer, waiting for U. :) it was such a great weekend. exactly like the week in stockholm!
would you be in vienna if i really came there??"

"oh! you mean the great clubs we were in?! well, at least they had beer and we our fun for ourselfes! like we always do!
and thats why im defenetly willing to come to vienna in case you are there! but even better if (U told) you come to graz! have you been here already? the thing is that we know the city and are not damned to stray around in vienna (we always do). not to forget the great sleeping facilities we can offer you exclusively! :)
but anyway, come to austria and im sure we are gonna have another great time (c'mon it's fun!!!! hehehe)

and dont forget to bring some motivation, respectively sambuca!

so looking forward!  A"

Som extraförklaring:
1) A känner jag genom U, som jag skrev mycket om i bloggen under tiden vi båda bodde i Stockholm. De två känner sig hemifrån, alltså Südtirol, och bor nu båda i Graz, som så många andra südtiroler.
2) I december förra året hade jag ju A och U på besök här. Tanken var ju att de skulle komma tillsammans, men när de bokade sina tågresor så råkade de göra fel vilket resulterade i att de fick resor i olika tåg: den ena skulle komma 12 timmar före den andra. Eftersom en av Us bästa kompisar skulle på kortbesök i Österrike, var det A som tog första tåget och U andra. Alltså hade vi 12 timmar på oss att vänta på U. Jag var lite orolig, eftersom så bra kände jag A inte.
3) "great clubs" i As mail syftar på de sunkigaste krogarna vi hittade på bargatan! :D
4) great sleeping facilities: när de var här sov vi alla i mitt lilla rum i studenthemmet. U nämnde igår en soffa i As rum och en i hans eget, men hans egna är för liten menade han: "well, we'll come up with something" :D

Igår var jag på en av onsdagsträffarna igen. Nu när hösten tagit över så menade folket att det blivit för kalt att stå ute. Alltså hade organisatorerna fixat en lokal på stadens största bargata. I förväg hade ca 60 pers anmält sig, men det var helt säkert mer än så. Så många som inte check:at sig som ändå var där.

Vääldigt många jag inte kände, ganska många som jag sett förut, en hel del som jag känner mer eller mindre bra och några nya bekanta.

Toppen kväll! Jag cyklade hem med leende på läpparna och kände mig åter igen så nöjd med valet av att flytta till den här staden, och att stanna kvar efter första halvårets praktik. :)

"Haydee. Ich mag dich sehr. Ich verstehe warum alle dich mögen."

Att hjälpa en kompis och att vara där för denne är självklart för mig på något sätt. Att få höra sådana kommentarer är på något sätt inte lika självklart för mig.

Alltså värmde det verkligen. :)

Hah. Idag väntade det i min postlåda inte bara post till N (V och N har adressförändrat till mig. Och ja V, påminn mig att ni får alla hans brev på fredag!) utan även en rolig överraskning. Någon av grannarna hade lämnat en del av sin Die Welt i postlådan. Och inte vilken del som helst, utan "Reise Welt" med artikeln "Braunbären? Finnisch gut!". Jag har inte hunnit läsa den än, men den handlar om björnar och Finland och att det är nu som bästa björnsäsongen (vad de nu än vill säga med detta..) i Finland. :D

Roligt att någon har tänkt på mig! Vore bara roligt att veta vem.. :)

(Rubriken är übrigens från gårdagens Glücksnu ß på Facebook)

Egentligen har jag aldrig haft problem att skaffa kompisar. Även om jag flyttat och påbörjat ett helt nytt liv redan tre gånger i mitt liv så har det alltid gått relativt enkelt. Man lär sig alltid känna nya människor. Frågan är bara hur länge det tar.

Efter att mina svenska kurskompisar flyttade tillbaka hem kändes det som att jag nog vill lära känna mer folk. Jag hade V, tack och lov, och ett mindre antal tyska kompisar som jag lärde känna under första halvåret, men det kändes som att jag ville ha mer tyska kompisar här. De var då jag gick med i Gruppen. Gruppen, som har en tysk motsvarighet till Facebook som basis, är menad för nya i stan.

Redan under första onsdagen fick jag prata med så många nya, intressanta och trevliga människor, så det kändes jättebra. Varje vecka fick jag lära känna nya personer och efter ett tag började det bildas vår egna lilla grupp inom gruppen; det var ungefär samma personer som ville gå och grilla i parken och gå ut och festa osv.

Efter ännu längre tag fick jag dock ändå känslan av att det på något sätt stampar på en och samma plats med dessa människor. Man träffas, man säger "Hej, hur går det?" osv, men det förblir på den ytliga nivån. Inget fel på det i sig, men det hände några gånger (i synnerhet när både R och S, de två, utanför gruppen, som jag umgicks väldigt mycket med, flyttade härifrån) att jag ändå kände att jag inte hade så många kompisar här. (Även här säger jag bara: tacka vet jag V)

Nu, efter strax över ett halvtår i Gruppen så känns det ändå som att jag hittat några vänner därifrån. En sak som förstärkt denna känsla, just den här veckan, är att jag för första gången varit hemma hos både D och K. På något sätt är det, en skön känsla att bli inbjuden till någons hem. Det är ett tecken på att man är en del av den andras liv. D firade sin födelsedag. Han hade bjudit in sju personer, och jag var en av dem. K bjöd in två personer för att laga mat och ha en trevlig kväll, och jag var en av dessa två. Det känns bra. Det känns jättebra.

På samma sätt njöt jag av söndagen för två veckor sedan då jag först hade H här på besök och därefter gick vi tillsammans hem till P. Under alla dessa timmar gjorde vi egentligen inget speciellt, drack lite kaffe, åt pizza, spelade tv-spel och tittade på film, men ändå kändes det jätteskönt.

Att vi börjat göra saker tillsammans med kollegorna är också att steg i den riktningen som jag tycker om.

Och imorgon kommer V tillbaka hit. Med sin man. På tisdag flyttar de till sin nya lägenhet som ligger bara 7 minuter härifrån. Det känns bra. Det känns jättebra.

Hela helgen har varit lyxig på något sätt:

Lyx att få gå på musikal.
Det är inte ofta jag går på bio, teater, opera osv. Lyxigt att få göra det ihop med kollegorna, att ha bra platser, gratis biljetter och att få njuta av en show som orsakade gåshud vid flera tillfällen.

Lyx att ha en kompis som chaufför en dag.
C körde runt K och mig igår. Vi var i två av de närliggande städerna här och handlade alla möjliga saker för våra hem. K kom hem med två stora, fina växter. Nästa gång är det min tur att få hemleverans på växter hat C lovat. :)

Lyx att bli bjuden på en otroligt läcker middag hos en kompis.
K bjöd C och mig hem till sig på kvällen och lagade asiatisk: spareribs, wokade grönsaker och ris med en otroligt läcker sås som jag vill också lära mig att göra! En hel vitlök var bara en av ingredienserna som gjorde att man trodde sig vara på en lyxrestaurang!

Lyx att ha möjlighet att bara får vara hemma och inte behöva göra något en hel dag.
Även om jag hunnit tvätta, måla, sätta upp maskar och tavlor på väggarna, fixa och ordna, så känns det som att jag bara chillat. Sköööönt! Sköönt att ha lugn och ro, att kunna ligga på soffan och titta på tv, att sitta och chatta med kompisar, att bara vara. Jag borde tillägna en hel dag bara för mig själv lite oftare tror jag..