~La petite Haydee~ - jobb_barn

Julfesten

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Fri, 11 Dec 2009 18:38:00 +0100

Det blev en 10-timmars dag på jobbet igår. Inte gick familjerna kl 16:30 som vi hade skrivit i inbjudan, inte. Fast det var trevligt ändå. Och kl 17:55 drack J och jag, välförtjänade, varsin glögg, precis innan de andra skulle låsa in oss i byggnaden! :D

Våra presenter uppskattades verkligen av familjer. Jag hade ju de senaste dagarna transporterat bildramar till jobbet. I bildramarna fick varje familj en kollage med sitt barns verk och bilder på barnent. Det kändes otroligt skönt att se hur de tyckte om presenterna. :)

Och så åt vi så otroligt många keks och pepparkakor och allt möjligt, att vi höll på att spricka, J och jag. Eftersom över hälften av allt var kvar även idag, blev det fortsättning på frässandet. Bläeh! No more biscuits for me thanks. Inte förrans nästa vecka iaf.. ;)

Julfestandet med/på jobbet får fortsättning på onsdag då vi går till Weihnachtsmarkt och dricker Glühwein och på fredag då vi ska ha julfesten för alla inom firman.. det ska bli intressant.. :)

Jobbigt på jobbet, del X

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Wed, 09 Dec 2009 18:42:35 +0100

Idag kom ena chefen till oss medan vi satt och åt. Jag minns inte vad det var hon egentligen ville, men efteråt frågade hon "hur går det för er?". Varken J eller jag visste vad vi skulle säga. Det blev bara tyst. Tyst tillräckligt länge för att chefen skulle förstå att vi var helt slut. Det är precis det vi var/är.

Det är jobbigt på jobbet. Vår lilla grupp är inte mer så liten som den var i början, även om det inte är stor heller. Det är bara sex barn vi har. Men det som gör det jobbigare än i normala fall (jag har ju ändå jobbat med barn i flera år ..) är att det fortfarande handlar om en så ny grupp. Alltså är även våra "äldsta" barn där bara sedan början av oktober. Att ha sex mer eller mindre nya barn, som inte riktigt kommit in än är väldigt ansträngande.

Det nyaste skriker och gråter 80 % av tiden. Det nästnyaste skriker och gråter 60 % av tiden. Därtill har vårt andra barn börjat inse att han får mindre och mindre uppmärksamhet nu när de andra börjat. Resultat: han skriker och gråter. Därtill sedan även lille P som även han kan det där med skrikandet när han är trött/hungrig (40 % av tiden..?). Alltså är det inte sällan som skrikandet är 2-4-stimmigt. (stimmigt.. är det inte tyska..?).

Alltså kan det vara jobbigt att vara i gruppen. Men att gå ut med barnen är ett annat problem. Att klä galonisar och gummistövlar osv för småbarn är inte kul vilket ni kan tänka er. De första måste vänta tills alla är klara, alltså blir det varmt för dem. Detta missnöje uttrycker de också. Och att vår avdelning dessutom ligger i övervåningen (hiss får vi inte använda med barnen), längst ut i korridoren, gör det till en riktig utmaning att komma ut.

Igår när vi var på väg ut, och hade klarat oss till nedervåningen hade kollegan J sagt till chefen att hon är "ganz fertig". Alltså visste chefen idag vad tystnaden vi hade att ge till henne som svar innebar. Jag höll nästan på att börja gråta av frågan. Så färdig var jag.

De två senaste veckorna har jag bara jobbat tre resp. fyra dagar. Den här veckan måste jag jobba fem dagar. Det känndes som en evighet i måndags.

Nu är det redan onsdag. Imorgon är det torsdag. Sedan är det fredag. Alltså två dagar till. Det klarar jag väl. Eller?

Imorgon är vår lilla julfest i gruppen. Det också liksom. De senaste dagarna har jag transporterat bildramar och glögg till jobbet, och imorgon återstå sista förberedelserna innan det sedan kl 15 är dags. Gissa om jag är glad att vi bara har sex familjer som kommer..

Förhoppningsvis tycker de här sex familjerna om att prata med varandra för annars blir det tråkigt. Och pinsamt. Fast glöggen kanske får vissa av föräldrana iaf att bli lite mer pratglada. Får se.

Wanted: Presentidé

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Mon, 07 Dec 2009 19:56:46 +0100

Kan någon hjälpa mig?

Jag behöver tips om vad jag kan köpa till en kollega. Vi har alla en "hemlig kompis" som vi ska köpa en eller flera presenter till. Det ska kosta upp till 15 € och kan som sagt antingen vara en present, eller i flera delar.

Den som jag ska köpa present till känner jag inte alls, förutom att hon är vår kunstlärare och är i huset bara två gånger i veckan.

Någon som har idéer??

Sliten på jobbet

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Sat, 21 Nov 2009 20:50:49 +0100

På jobbet har vi "teammöten" och "teamdagar". Idag hade vi igen en teamdag. Och under vår teamdag så hade vi lite grupparbete. I min grupp hade jag A (Fitness Studio -A), A2 och K. K arbetar bara halva dagar, alltså går hon alltid hem efter lunchen. Våra teammöten är varje fjärde onsdag, efter den normala arbetstiden. Alltså hinner K vara borta från jobbet i närmare sex timmar, innan hon kommer tillbaka för att delta i mötena.

Jag minns inte längre hur vi kom att prata om mötena i vår grupp idag, men jag tyckte att det var så intressant att höra K säga: "när jag kom och såg er nu i onsdags så tänkte jag "herre gud, hur de ser ut!". Jag ser ju er oftast bara på förmiddagarna, och har aldrig sett er se så slitna ut som ni gjorde i onsdags. Det skrämde mig."

Alltså skrämmer vi t.o.m. våra egna halv-dag-arbetande kollegorna också med vår slithet efter jobbet.... na toll!

Panik på jobbet

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Tue, 17 Nov 2009 19:43:21 +0100

"MANN BIN ICH FROH DASS DU WIEDER HIER BIST!!!!!"
(Den mest passande översättningen enligt mig vore ungefär "gud vad glad jag över att du är tillbaka!)

Detta är vad kollegan J välkomnar mig med när jag kommer tillbaka från pausen. (*) I gruppen finns förutom J tre illröda, skrikande barn. När jag gick till pausen började P1 gråta, vilket P2 redan gjorde sedan tidigare. Cirka fem minuter efter detta hade även A vaknat och så klart börjat skrika direkt. Så snart J tagit upp A, och därför lämnat P2 på golvet, hade han börjat skrika mer. Och P1 som även han ville bli buren hade ju så klart även han börjat skrika ännu mer. Tre skrikande barn, två arm, en människa. Ibland är det bara för mycket. Eller för lite, beroende på hur man tänker. Men tro mig, J var helt slut när jag kom. Hon menade verkligen det hon sa. Hon hade nog aldrig varit så glad över att se mig som hon var idag.

Jag tyckte så synd om henne.

Tre minuter senare sitter vi med tre glada barn i vår myshörna: P1 och A "läser" böcker med mig och P2 dricker sin mjölk J äntligen kunde värma upp åt honom. Värsta mysstunden. ;) Ibland är jag bara för nöjd. :D

(*) Det hon därefter säger är inte något man ska publicera här i bloggen.. det handlade om barn - flyga- genom - fönster - snart...

Gah!

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Wed, 11 Nov 2009 18:06:03 +0100

Ensam med två barn. Borde vara barnalek.

War aber es nicht.

Jag har ingen tålamod.

Jag tycker att det är skitansträngande att ha ett barn som skriker hela tiden! Och därtill ett som skriker för att han inte får tillräckligt uppmärksamhet.

Kollegan J (som inte fick vara i vår grupp utan fick hjälpa till i en annan hela dagen idag): "du har lyckats få båda våra svåra barn". Ja, tack, jag har märkt det redan...

Men eftersom det första turned out to be ett normalt barn (säger jag så här 2-4 veckor senare..), så ger jag väl inte upp med detta andra.

Jobbet suger

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Tue, 10 Nov 2009 21:28:11 +0100

På något sätt känns det som att mitt liv består just nu av jobb, (jobb, jobb, jobb, jobb, jobb, jobb, ...), fest och gym. Så verkar det när jag tänker på hur mina veckor sett ut och hur planerna för denna vecka och även de kommande veckorna ser ut. Gymmet har jag redan skrivit om idag, alltså tar jag nu jobbet.

Jobbet suger!

Okej, riktigt så illa är det inte. Det finns mycket där som känns bra. När barnen är som snällast och gulligast, är de härliga! Några av kollegorna är toppen och det är verkligen roligt att göra saker med dem!

Och.. ja, det var det.

Idag har mitt nyaste ansvarsbarn nästan gjort mig galen med sitt skrikande och gråtande. Man märker att jag inte är helt fit, för tålamodet var verkligen inte på topp idag. Höll på att kasta ut honom genom fönstret. Typ. Okej, inte riktigt så illa, men var ett tag riktigt trött på att ha ett skrikande barn i famn. Han kan vara riktigt gullig och gosig när han vill det, men det är inte ofta det hänt sedan han började måndagen förra veckan. Liten är han också. Bara 6 månader gammal. Alltså kan han verkligen skrika.

Cheferna (ja, även den andra har börjar förändras..) kommer med nya konstigheter och regler och klagomål och allt möjligt varje dag känns det som. Jag fattar helt enkelt inte hur de tänker. Tvärtom tvivlar jag om de ens gör det. Fattar de inte att vi inte kan göra 10 saker samtidigt? Fattar de inte att vi (okej, J och jag inte, vi har ju bara fyra för tillfället) har för många barn och för lite personal? Fattar de inte att vi inte kan göra allt de vill, om vi inte vill jobba över varenda dag (vilket vi ändå gör, för vi kommer aldrig i tid från jobbet..)? Vi lever varje dag under press och stress och det blir bara värre och värre varje dag. Fler och fler av oss känner att det inte längre är roligt att komma till jobbet. Fler och fler börjar ifrågasätta hur länge vi vill jobba kvar.

Efter yogan stannade A, E och jag i en timme och klagade om jobbet. En timme och bara om saker som inte borde få vara så som de är. Om jag inte varit så otroligt hungrig och känt mig total trött så hade vi säkert kunna stanna en till..

Hur ska det gå vidare...?

Jobbigt på jobbet

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Tue, 03 Nov 2009 21:21:00 +0100

En halv timme innan hon ska sluta, kommer min kollega J fram till mig och ser smått skräckslagen ut. "J [vår andra chef] kom precis och sade att jag måste till byrån 5-10 min innan jag ska gå hem."

Fem minuter senare såg jag henne igen och panik var inte långt ifrån.

Efter det såg jag inte henne mer idag. Inte heller svarade hon på mitt sms som jag skickade efter att hennes arbetstid tagit slut.

Jag har ingen bra känsla om det här.. :(

---

Ok, direkt efter att jag publicerat det där så kommer svaret från J. Och nu är jag så sur på mina kollegor på en av avdelningarna! I stället för att komma direkt till oss så går det bakom vår rygg till chefen och klagar på att vi inte stöttar dem tillräckligt! Och i stället för att denna chef ska komma och säga något till båda oss, så går hon och pratar med J som hon redan har problem med.
Ibland är jag bara så trött på arbetsplatsen min!!

Jobblaber

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Mon, 02 Nov 2009 20:08:14 +0100

Ååh, en av mina familjer på jobbet gav mig en blomma idag. *me like*

Annars gick dagen bättre än vad jag hade tänkt mig. Hade nämligen en dålig natt bakom mig; hade svårt att somna igår och sedan kl 4 i morse så var jag vaken varenda timme och sov väldigt dåligt däremellan.

Alltså var jag allt annat än välberedd när vårt fjärde barn, mitt tredje ansvarsbarn började idag. Och som jag säkert sagt tidigare också, så är det inte barnen som jag har svårt med, utan föräldrarna. Och även detta föräldrapar var väldigt trevligt, så det är inte så jag menar när jag säger att jag har svårt med dem. Det jag menar är att jag är väldigt bra med barnen. Det vet jag redan. Det har jag lärt mig under åren och skäms inte att säga det rakt ut. Men på något sätt blir jag väldigt osäker när föräldrarna till barnen är i närheten. Jag gör deras misstänksamhet (för så klart vill ju alla föräldrarna bara det bästa för sina barn, och de flesta är väldigt skeptiska i början, mycket beroende på det dåliga samvetet också, över att de lämnar sina barn till någon annan) till mycket värre än vad det egentligen ens är. Som tur är varar detta tänkande från min sida bara de 1-2 första dagarna och därefter brukar jag märka att barnet redan tycker om mig, och så blir jag övertygad om att föräldrarna också märker det och blir av med sin misstänksamhet.

Men idag var första dagen. Alltså tyckte jag att föräldrarna tittar och bedömmer varje sak jag gör. Detta gör, och gjorde idag också, att jag tog lite avstånd. Alltså uppfattades jag säkert åter igen lite blyg och kanske t.o.m. kall, vad gäller deras egna barn iaf. Som tur är så hade alla våra andra barn en Haydee-dag igen, vilket innebär att de visade mer än tydligt att de gillar mig och känner sig trygga med mig. Och även min kollegas enda ansvarsbarn, som hon försökt få att somna i över en halvtimme, somnade 2 minuter efter att jag tagit över hans sovande (av min kollegas önskan). Då kände jag mig stolt över mig själv igen. :)

Men i vilket fall som helst så sade föräldrarna till nya barnet att vi ses imorgon igen. Alltså lär jag inte ha skrämt bort dem idag. :D

Dagens språkfundering

noreply@blogspirit.com (Adelheid) — Tue, 27 Oct 2009 21:25:00 +0100

Redan i Sverige mötte man ofta okunnighet om flerspråkighet.

På något känns känns det som att det är ännu värre här i Tyskland.

Bara som dagens tanke. Och som Note to Self: låna böcker om flerspråkighet (på tyska för att få tyska ord för alla de begrepp jag lärt mig på svenska under studiernas gång), i synnerhet hos små barn.

Jag måste även bli bättre på att bara prata engelska på jobbet.

Over'n'out.

---
Talking about Sprachen im Kindergarten..