~La petite Haydee~

Har jag redan sagt att jag har coola kompisar?!

Jag har det.

:)

Sporten fotboll fascinerar mig. Den intresserar mig. Nuförtiden spelar det inte så stor roll vem som spelar, jag sitter ändå gärna och kollar på matchen, även hemma.

Men det som blir tydligare och tydligare hela tiden är att fotbollen blivit en väldigt social grej för mig. Då mest Fortuna. Visst att det är roligt att prata med kompisar, bekannta och t.o.m. obekannta om resultaten och så, alltså är det ett viktigt samtalsämne med folk utanför Fortuna-kretsar också, men det med Fortuna är annorlunda.

Bara ett exempel från helgen.

I fredags hade vårt lilla Fortuna-gäng blivit bjudet på grillning hos en av oss. Det var sju "spelkompisar" (och Herr Kummitus som man inte ska glömma! ;) ) som tillbringade kvällen före spelet tillsammans. Trevligt!

Igår körde vi sedan till bortaspelet i Augsburg. Utan att gå in på saker före spelet så kan jag säga att det var en härlig påminnelse om hur det kan vara som bäst! Man kommer dit och råkar träffa på folk direkt vid ingången. Väl inne på läktaren ropar kompisar på en och tipsar om bra platser. Under spelets gång märker man att det ju står bekanta bara två rader ner. När det egna laget gör mål firar man ihop med sina grannar. Om man nu inte kände de i förväg spelar inte någon som helst roll: det kramas, det high five:as, osv!! :)

Sedan efter spelet kommer man ut ur stadionet, hinner dock inte längre än till precis utanför dörren innan nästa kompis kommer! Och linne på toaletten träffar man sedan nästa bekannta och byter ord. Utanför står och väntar några till. Sedan börjar man gå mot  shuttle-bussen, men innan man hunnit så långt görs det 3 pauser till för att det är folk man känner eller "känner". Alla är på jättebra humör och det syns att de blir lika glada av att ses som man själv. HÄRLIGT!! :)

Det är pga av dessa möten som man orkar sitta upp till 20 timmar i bussen för 90 minuters spel. :)

En ny bekant som direkt vill öppna sig och berätta om sina problem.

Varför kan andra det för mig men inte jag för andra?

Ca 1,5 timmar på gymmet idag!! Nu belöningen! :)

Jag är så wütend!

På mitt nuvarande jobb har barnen, och föräldrarna det bra. Det är riktigt bra öppettider (7:30-17:00), barnen får frukost, lunch och snack, det är (förutom i semestertider och när många är sjuka) väldigt bra med personal (t.ex. i vår grupp är vi fem på förmiddagarna, för 12 barn), vi gör en massa med barnen och utrymmen, gården, etc är fina och stora, etc etc etc.

Mina kollegor och jag kan med gott samvete säga att vi gör ett väldigt bra arbete och att barnen mår bra hos oss.

Alltså egentligen borde föräldrarna vara superlyckliga: de får arbeta och göra det de vill, och det med vetskapen att barnen inte far illa pga det.

Men nej. Självklart ska det klagas. Det ska klagas om allt:
"maten är inte tillräckligt "bio"", "maten är för ensidigt" (t.ex. är det "sååå ofta" köttfärs.. kollegan och jag räknade sedan att under sex veckors tid, finns det hela fyra maträtter med köttfärs.....), "det ges för lite information", "det ges för mycket information", "det ska finnas riktiga frallor", "det ska finnas mer parkplatser", "det ska finnas övergångsställe" (visst, bra poäng, men inte något vi kan ändra på!!), och och och.

Kan de inte bara vara nöjda och använda sin extratid till att tillbringa tid med sina barn?!?!?!? 

Var på gymmet igår och idag igen!

Igår fick jag göra starttestet där bl.a. vikten, BMI, kroppsfett, puls före och efter, etc. mätades. Tja, där fanns det en hel del man kan ta och förbättra om vi säger så. Sedan fick jag mitt program och fick provköra maskinerna med hon, tränaren. Och ja, sedan skrevs det på ett kontrakt. Alltså nu sitter jag fast - kommer inte ut. Naja, inte före månadsslutet iaf.. ;)

Idag blev det då det första riktiga gymbesöket (10 min crosstrainer, sedan de olika maskinerna, sedan i slutet 20 min gående på bandet och 10 min på crosstrainern. Det hela tog väl 1,5-2 timmar.).

Jag tror att jag kommer att känna av det senast om några timmar....... :)