~La petite Haydee~

Resebilder någonstans mellan Åbo och Stockholm i juli 2009.

Jag och U spelar Twister i Sundbyberg maj 2008. A tar bilden.

Eller närmare sagt:

JAG ÄR EN LATMASK!!!

Läs: eftersom ingen av kollegorna kunde följa med till gymmet idag så stannade jag hemma.

Suck.

Läste precis ett mail jag fått från A, en av mina Südtirolska kompisar. Jag skrattade högt och kan inte låta bli att skriva det här också. I början hans Facebook-gratulation till mig, och mitt svar på den.

"funny Haydee! happy birthday! i wish you all the best! i hope to see you soon again...? vienna???
keep being Haydee! just keep saying: "c'mon, it's fun!!!"
hahaha best wishes!! by A"

"thx A! i was just yesterday thinking about you, since i passed by one of the places where we were drinking some beer, waiting for U. :) it was such a great weekend. exactly like the week in stockholm!
would you be in vienna if i really came there??"

"oh! you mean the great clubs we were in?! well, at least they had beer and we our fun for ourselfes! like we always do!
and thats why im defenetly willing to come to vienna in case you are there! but even better if (U told) you come to graz! have you been here already? the thing is that we know the city and are not damned to stray around in vienna (we always do). not to forget the great sleeping facilities we can offer you exclusively! :)
but anyway, come to austria and im sure we are gonna have another great time (c'mon it's fun!!!! hehehe)

and dont forget to bring some motivation, respectively sambuca!

so looking forward!  A"

Som extraförklaring:
1) A känner jag genom U, som jag skrev mycket om i bloggen under tiden vi båda bodde i Stockholm. De två känner sig hemifrån, alltså Südtirol, och bor nu båda i Graz, som så många andra südtiroler.
2) I december förra året hade jag ju A och U på besök här. Tanken var ju att de skulle komma tillsammans, men när de bokade sina tågresor så råkade de göra fel vilket resulterade i att de fick resor i olika tåg: den ena skulle komma 12 timmar före den andra. Eftersom en av Us bästa kompisar skulle på kortbesök i Österrike, var det A som tog första tåget och U andra. Alltså hade vi 12 timmar på oss att vänta på U. Jag var lite orolig, eftersom så bra kände jag A inte.
3) "great clubs" i As mail syftar på de sunkigaste krogarna vi hittade på bargatan! :D
4) great sleeping facilities: när de var här sov vi alla i mitt lilla rum i studenthemmet. U nämnde igår en soffa i As rum och en i hans eget, men hans egna är för liten menade han: "well, we'll come up with something" :D

Ååh, en av mina familjer på jobbet gav mig en blomma idag. *me like*

Annars gick dagen bättre än vad jag hade tänkt mig. Hade nämligen en dålig natt bakom mig; hade svårt att somna igår och sedan kl 4 i morse så var jag vaken varenda timme och sov väldigt dåligt däremellan.

Alltså var jag allt annat än välberedd när vårt fjärde barn, mitt tredje ansvarsbarn började idag. Och som jag säkert sagt tidigare också, så är det inte barnen som jag har svårt med, utan föräldrarna. Och även detta föräldrapar var väldigt trevligt, så det är inte så jag menar när jag säger att jag har svårt med dem. Det jag menar är att jag är väldigt bra med barnen. Det vet jag redan. Det har jag lärt mig under åren och skäms inte att säga det rakt ut. Men på något sätt blir jag väldigt osäker när föräldrarna till barnen är i närheten. Jag gör deras misstänksamhet (för så klart vill ju alla föräldrarna bara det bästa för sina barn, och de flesta är väldigt skeptiska i början, mycket beroende på det dåliga samvetet också, över att de lämnar sina barn till någon annan) till mycket värre än vad det egentligen ens är. Som tur är varar detta tänkande från min sida bara de 1-2 första dagarna och därefter brukar jag märka att barnet redan tycker om mig, och så blir jag övertygad om att föräldrarna också märker det och blir av med sin misstänksamhet.

Men idag var första dagen. Alltså tyckte jag att föräldrarna tittar och bedömmer varje sak jag gör. Detta gör, och gjorde idag också, att jag tog lite avstånd. Alltså uppfattades jag säkert åter igen lite blyg och kanske t.o.m. kall, vad gäller deras egna barn iaf. Som tur är så hade alla våra andra barn en Haydee-dag igen, vilket innebär att de visade mer än tydligt att de gillar mig och känner sig trygga med mig. Och även min kollegas enda ansvarsbarn, som hon försökt få att somna i över en halvtimme, somnade 2 minuter efter att jag tagit över hans sovande (av min kollegas önskan). Då kände jag mig stolt över mig själv igen. :)

Men i vilket fall som helst så sade föräldrarna till nya barnet att vi ses imorgon igen. Alltså lär jag inte ha skrämt bort dem idag. :D