~La petite Haydee~

Världen är liten. Det har visat sig att systern av en person som jag lärt känna de senaste månaderna går i den skolan där jag gjorde min praktik.

Den delen var den roliga delen. Den mindre roliga delen är att igår berättade denna person för mig om sin syster, och i synnerhet om sin mamma. Systern är 16 år gammal och verkar inte ha någon som helst lust att tänka på sitt liv. Det går dåligt för henne i skolan, som redan är en Hauptschule, alltså den "sämsta" typen av skola i Tyskland. Min bekanta berättade, att systern lär inte klara de sista åren av skolan.

Mamman i sin tur har tappat bort sitt liv helt och hållet sedan skillsmässan till barnens pappa. Hon sitter framför sin datorn och är helt beroende av den. Hon träffar människor genom olika sajter, men min bekanta menade att de inte är några bra människor utan alkisar osv.
Mamman har helt och hållet tappat bort kontrollen över lillasyster och när skolan kontaktar familjen angående problem som lillasystern har, så är det mellansystern som får ta hand om kontakten.

Min bekanta sade igår att hon skulle vilja kontakta någon myndighet för att få hjälp, men vågar inte riktigt göra det, eftersom hon är rädd att socialen kommer och tar bort systern från mamman. Det vill min bekant trots allt inte.

Det jag nu undrar är, om jag inte skulle kontakta min handledare på skolan. Hon jobbar ju som socialarbetare där, känner systern, vet säkert en del om hennes problem och skulle kunna hjälpa min bekant vidare någonstans. Jag vill ju hjälpa till.  Jag tror inte att min bekant vågar göra det ensam. Kanske skulle jag kunna kontakta handledaren och fråga om hennes råd, utan att berätta vem det handlar om? Eller?

Hur lätt kan socialen komma och ta en 16-åring från sin mamma?

Jag vet inte vad jag ska göra.

Igår var åter igen dagen, då en siffra ändrades.

En trevlig dag:
Trevligt att vakna på roliga grattis-sms.
Trevligt att få grattis-kramar av kollegorna.
Trevligt att få höra "Grattis" från de föräldrarna som förstod vad det hela handlade om.
Trevligt att få höra "Happy Birthday" sjungen till mig.
Trevligt at motta en stor blombukett.
Trevligt att få en Happy Birthday-tårta bakad av kollegan.
Trevligt att hitta grattiskort i postlådan.
Trevligt att komma hem och läsa alla grattis-meddelanden på nätet.
Trevligt att tillbringa kvällen i goda vänners sällskap.

Det bästa med födelsedagar är att märka att folk tänker på en och vill gratulera. Det var så många roliga och härliga sms och meddelanden och mail och allt möjligt jag fick igen. Vissa fick  mig att börja skratta högt, vissa fick mig nästan att börja gråta eftersom jag åter igen insåg hur mycket jag saknar mina vänner som inte bor här.

Intressant var att märka hur grattismeddelanden följer en viss mall beroende på vilken nationalität personen bakom gratulationen har.

De flesta av de finska gratulationerna är i stil med:
"Lämpimät syntymäpäiväonnittelut" (=Varma födelsedagshälsningar"
"Hyvää syntymäpäivää!" (=Grattis på födelsedagen!)
"Onnittelut!" (=Gratulationer!)

Även de flesta svenska/norska är rätt fåordiga:
"Grattis på födelsedagen!"
"Grattis med dagen!"
"Grattis grattis, hoppas du får en trevlig dag!"

Men sedan kommer de tyska gratulationerna:
"Alles gute zum Bday, Gesundheit, Glück, Erfolg. Mögen deine Wünche/Ziele in Erfüllung gehen."
"Alles Gute zum Geburtstag, liebe Haydee! Mach Dir einen schönen Tag!"
"Herzlichen Glückwunsch und alles Gute zum Geburtstag!!!"
Och åren innan har det varit ännu flera sådana långa gratulationer där man önskar den andra allt möjligt det går att önska. Frågan är om jag gjort något fel i år.. ;)

Nyss ringde H, en av mina tidigaste kompisar i denna stad. Han ringde och skämdes jättemycket för att han inte ringt igår och grattat. Jag skrattade bara men han kunde inte komma över det. Jag vet inte om det bara är min familj och min bekantskap i Finland som gör det så sällan, men jag har en känsla av att det här är viktigare att ringa och gratta, än hos oss där i Norden. Eller har jag fel?

Igår var jag på en av onsdagsträffarna igen. Nu när hösten tagit över så menade folket att det blivit för kalt att stå ute. Alltså hade organisatorerna fixat en lokal på stadens största bargata. I förväg hade ca 60 pers anmält sig, men det var helt säkert mer än så. Så många som inte check:at sig som ändå var där.

Vääldigt många jag inte kände, ganska många som jag sett förut, en hel del som jag känner mer eller mindre bra och några nya bekanta.

Toppen kväll! Jag cyklade hem med leende på läpparna och kände mig åter igen så nöjd med valet av att flytta till den här staden, och att stanna kvar efter första halvårets praktik. :)

Dagens gym:
60 min med cykeln

Tanken var att delta i en kurs igen, men när A, E och jag kom fram så fick vi läsa att den var inställd.

Och väl sittande på cykeln så var tanken inte alls att cykla en hel timme, men eftersom en kvinna fick oss alla bli sura så ville vi inte ge upp utan cyklade och cyklade och cyklade. Den där kärringen vågade komma och fråga om E (som är väldigt liten och ser rätt ung ut) verkligen är medlem eller bara en besökare för att hon själv minsann också vill cykla! Efter en stund kom fram igen och frågade hur länge till vi tänker cykla. Jag svarade att jag inte vet det än. Det enda jag/vi redan då visste var iaf att vi inte går särskilt snart.... Någon gång mellan mina 45 och 60 min så reser hon upp sig från soffan igen (ja, där satt hon och såg sur ut) och kommer åt vårt håll. När hon är vid A och E säger hon typ "färdig?" och när hon kommit fram till min cykel så mummlar hon irriterat något som vi nog ändå inte behöver veta vad det var.. :D Kärringjävel! (*)

60 min
ca 15 km
441 kcal

Det var mitt resultat idag. A & E tog det lugnare och kom upp på 300 kcal.

"Nå, ska vi gå och äta på McDonalds nu då?" :D

(*) För tydlighets skull: Det finns mer än tre cyklar på gymmet, men de flesta andra har en sits (??) i stället för en sadel, som våra cyklar hade. Nu var vi iofs inte och kollade, men jag tyckte mig se två sådana cyklar till som våra. Men nej, den där kvinnan var av någon anledning tvungen att använda just den typen av cykel som vi hade och även precis en av dem cyklarna som vi hade.

Redan i Sverige mötte man ofta okunnighet om flerspråkighet.

På något känns känns det som att det är ännu värre här i Tyskland.

Bara som dagens tanke. Och som Note to Self: låna böcker om flerspråkighet (på tyska för att få tyska ord för alla de begrepp jag lärt mig på svenska under studiernas gång), i synnerhet hos små barn.

Jag måste även bli bättre på att bara prata engelska på jobbet.

Over'n'out.

---
Talking about Sprachen im Kindergarten..

"Haydee. Ich mag dich sehr. Ich verstehe warum alle dich mögen."

Att hjälpa en kompis och att vara där för denne är självklart för mig på något sätt. Att få höra sådana kommentarer är på något sätt inte lika självklart för mig.

Alltså värmde det verkligen. :)

Jag borde ligga i sängen och sova, för imorgon ringer klockan rätt tidigt igen. Denna veckan har jag åter igen Frühdienst, vilket innebär tidiga morgnar, men som ändå känns så otroligt skönt. Att jobba 8-16 är ändå helt okej, till skillnad från 9-18 då tiden ofta bara står stilla. Under Spätdienstwochen känns det alltid jättejobbigt när kollegan/kollegorna åker hem klockan 16, för att man vet att man fortfarande har två långa timmar framför sig.

Och att komma hem efter jobbet under Spätdienstwochen innebär ungefär att man kastar i sig lite mat och att man går och lägger sig. Förra veckan var jag helt slut igen.

Men, nu är det som sagt min tidiga vecka, och oj som jag freue mich.

Vad som också glädjer mig är att mitt andra barn (av våra 3 barn som vi har i gruppen nu så har kollegan J ett och jag två ansvarsbarn), som varit rätt jobbig eftersom han gråtit och skrikit varje gång jag gått två steg ifrån honom (jobbigt för J som kände sig utanför och jobbigt för mig att ha en skrikande barn efter sig HELA tiden) har äntligen idag haft en jättebra dag! Han har varit som vilket barn som helst! Otroligt skönt kan jag lova er! Jag hoppas att det fortsätter så imorgon.

Jobbrelaterad är även det att jag pratade med ena chefen om semestertider förra veckan. Hon menade att mina semesterönskan ska prioriteras eftersom jag måste flyga hem och så, vilket är skönt så klart. Det allra skönaste var dock att hon indirekt lovade att jag får fortsätta jobba efter att mitt ett-års-kontrakt är över. Skönt att höra att man tycker om mig på  jobbet.

Och sista jobbgrej för ikväll: jag tycker att det är jätteskönt att kunna göra saker med kollegorna även efter jobbet! I torsdags var jag på gymmet med Ag och idag med J. På torsdag är planen att göra det med Ag och E, och amerikanska An har bjudit mig till sin Halloween-fest på lördag.

Alltså: även om jobbet är ansträngande och jag är riktigt trött och klagar över det så trivs jag ändå rätt bra och är jätteglad och -tacksam över att ha detta jobb.

Hah. Idag väntade det i min postlåda inte bara post till N (V och N har adressförändrat till mig. Och ja V, påminn mig att ni får alla hans brev på fredag!) utan även en rolig överraskning. Någon av grannarna hade lämnat en del av sin Die Welt i postlådan. Och inte vilken del som helst, utan "Reise Welt" med artikeln "Braunbären? Finnisch gut!". Jag har inte hunnit läsa den än, men den handlar om björnar och Finland och att det är nu som bästa björnsäsongen (vad de nu än vill säga med detta..) i Finland. :D

Roligt att någon har tänkt på mig! Vore bara roligt att veta vem.. :)

(Rubriken är übrigens från gårdagens Glücksnu ß på Facebook)

Dagens gympass:
BodyFit

Inte lika roligt som BodyCombat men jag var mer levande efter detta pass, alltså inte helt fel.

Jag är så stolt över mig själv. 8 års paus från idrott är nu förbi!! :)

(Och så hade jag förvånandsvärt lite träningsvärk efter torsdagens pass. Skönt!)