~La petite Haydee~

Igår var åter igen dagen, då en siffra ändrades.

En trevlig dag:
Trevligt att vakna på roliga grattis-sms.
Trevligt att få grattis-kramar av kollegorna.
Trevligt att få höra "Grattis" från de föräldrarna som förstod vad det hela handlade om.
Trevligt att få höra "Happy Birthday" sjungen till mig.
Trevligt at motta en stor blombukett.
Trevligt att få en Happy Birthday-tårta bakad av kollegan.
Trevligt att hitta grattiskort i postlådan.
Trevligt att komma hem och läsa alla grattis-meddelanden på nätet.
Trevligt att tillbringa kvällen i goda vänners sällskap.

Det bästa med födelsedagar är att märka att folk tänker på en och vill gratulera. Det var så många roliga och härliga sms och meddelanden och mail och allt möjligt jag fick igen. Vissa fick  mig att börja skratta högt, vissa fick mig nästan att börja gråta eftersom jag åter igen insåg hur mycket jag saknar mina vänner som inte bor här.

Intressant var att märka hur grattismeddelanden följer en viss mall beroende på vilken nationalität personen bakom gratulationen har.

De flesta av de finska gratulationerna är i stil med:
"Lämpimät syntymäpäiväonnittelut" (=Varma födelsedagshälsningar"
"Hyvää syntymäpäivää!" (=Grattis på födelsedagen!)
"Onnittelut!" (=Gratulationer!)

Även de flesta svenska/norska är rätt fåordiga:
"Grattis på födelsedagen!"
"Grattis med dagen!"
"Grattis grattis, hoppas du får en trevlig dag!"

Men sedan kommer de tyska gratulationerna:
"Alles gute zum Bday, Gesundheit, Glück, Erfolg. Mögen deine Wünche/Ziele in Erfüllung gehen."
"Alles Gute zum Geburtstag, liebe Haydee! Mach Dir einen schönen Tag!"
"Herzlichen Glückwunsch und alles Gute zum Geburtstag!!!"
Och åren innan har det varit ännu flera sådana långa gratulationer där man önskar den andra allt möjligt det går att önska. Frågan är om jag gjort något fel i år.. ;)

Nyss ringde H, en av mina tidigaste kompisar i denna stad. Han ringde och skämdes jättemycket för att han inte ringt igår och grattat. Jag skrattade bara men han kunde inte komma över det. Jag vet inte om det bara är min familj och min bekantskap i Finland som gör det så sällan, men jag har en känsla av att det här är viktigare att ringa och gratta, än hos oss där i Norden. Eller har jag fel?