~La petite Haydee~

Att flytta från 4. (tyska) våning (eg. 5. våning) i ett hus utan hiss är ansträngande.

Men det gick!

På onsdag ska jag bli kombo med mina ex-kombos igen. Wehee! :)

Var och träffade några kompisar (från gruppen, till skillnad från "Privaten Freunden" som P så fint uttryckte det) idag. Först Rheintreppe och därefter Rheinpark. Trevligt var det och vädret var härligt. Lite nostalgiskt på något sätt, eftersom det antagligen var sista gången man kunde ligga i parken för det här året..

- arbetsveckan är över!! Imorgon är veckans enda lediga dag och jag har iiiiinga planer. Skönt!

- jag köpte nya skor (eller egentligen är det V som köpte nya skor, vilket hon iofs gjorde i vilket fall som helst, eftersom hennes skosamling växer med två nya par efter dagens shoppande, men hon var även den som betalade mina..), wehee!

- "bara för att hon var en lång tjej med blont hår så slapp hon betala straffavgiften!" menade en passagerade på banan ikväll när jag kom förbi kontrollanten och sade att jag är på väg till biljettautomaten vilket jag även var. På tågen här finns biljettautomaten bara i början av tåget. Och vi kom in genom sista dörren. Och mina 4-gångsbiljett var redan använt 4 ggr vilket jag inte visste när jag steg på tåget (ok, jag kan erkänna att om jag inte sett att kontrollanterna går runt på tåget så hade jag inte börjat tränga mig genom alla de som stod på tåget på kvällen..).

- man spelade precis svenska Agnes låt på Einslive, en låt som C spelade ett antal gånger förra helgen i Bielefeld

- jag är riktigt förkyld och vaknade flera gånger i natt för att jag inte kunde andas. J***a C som enligt oss står bakom smittandet.

- jag har sorterat mina papper och tänker nu att gå och lägga mig. Jag är så stolt över mig själv. Inget festande alls i helgen. Skööööönt.

"Break your happy home, learn to sing alone to the music, to the music..."

Jag tycker att det är jättefascinerande att jag fortfarande har över hundra besökare varje dag, även om jag varit så dålig på att uppdatera. Nå, det förklaras väl av alla dessa år i cyberrymden, har ju inte alltid varit så dålig på att uppdatera.

Sedan tyckte jag att det var jättekul att kolla vilka sökord folk använder för att hamna här. Här ska ni också få se lite:

"Där ligger det." Värden C körde runt oss jag hann se mycket mer av staden än vad jag gjort under de två tidigare gångerna, även om de besöken varade mycket längre. Ajabaja släktingarna! ;)

C ville även visa oss en sjö, och eftersom han kom på att vi nog inte var så duktiga på minigolf så ville han spelade en runda med oss! :D Och vinna gjorde han ju självklart. Oj vad det gjorde bra för hans självförtroende!! :D

Vad som nog inte gjorde så bra för självförtroende var att Cs fotbollslag förlorade sin match på söndagen. Men men.. allt kan man inte alltid vinna.

V och jag vann dock en rolig helg med sightseeing, byfest, hemmafest och halvnakna män (ach ja, fotboll hette det ju..). Vi är  mycket nöjda. :)

Bloggen har hamnat i skuggan på något sätt.

Jag lever. Men är helt slut. Det är mycket på jobbet. Långa dagar, mycket att fixa och greja för den egna gruppen, byte av grupp nästan varje vecka beroende på vem just den veckan har semester, klagande föräldrar, stressade chefer, stressade och irriterade kollegor. Igår blev det att jobba till kl 20. På lördag måste jag också jobba. Imorgon måste jag till jobbet tidigare, innan min riktiga arbetstid börjar för att hinna förbereda mig på mötet med nya föräldrar.

Hösten har kommit och att cykla med ett paraply går så där. Det har jag testat imorse, då jag insåg att det redan var för sent att gå / ta tåg till jobbet. Men utan paraply är det inte heller roligt när det regnar. Det har jag också redan hunnit testa. Både i duggregn och i spöregn. Det är blött.

Nya kollegan har börjat. Vi hinner bara jobba 2 timmar per dag ihop och jag har väl redan hunnit göra henne besviken på att jag håller fast vid pengarna och inte köper vad som helst. Vilket iofs även hon märkte var bra, eftersom nu har vi råd att köpa något lite större, något som ingen annan har än. Enstaka små grejer kan vi köpa senare. Barnen klarar sig med de leksakerna vi redan har. Och det är inte lite det heller.

Annars verkar nya kollegan trevlig och duktig och jag tror nog att vi kommer att funka bra ihop. Och så är hon snäll också: jag behöver inte jobba mellandagarna i år! Jag kan alltså åka hem till Finland över julen!

Den här veckan blir första veckan på 8 (??) veckor då V och jag inte åker till Ikea på fredagen. Nämnas kanske skall, att jag redan var där med kollegan på måndag.. ;)

V och jag var i Bielefeld i helgen. Vi var och hälsade på hos C. Toppen helg. Bielefeld har blivit något speciellt för mig nu. Det är alltid skitroligt där.

Lägenheten börjar se ut som ett hem. Synd bara att sommaren är över, för nu får terrassen vänta tills nästa år tror jag. Nå ja, den får fungera som parkeringsplats för min cykel (har jag skrivit att jag efter över års velande har köpt mig en cykel för 10 €?)

Okej, rapporten får vara slut nu. Funderar på att gå och lägga mig. Klockan 20:15. Patetiskt..

På nya jobbet händer det saker. Egentligen gillar jag jobbet fortfarande; nya kollegan, MIN kollega, börjar på torsdag och vår nya avdelning får mer och mer saker i sig (har varit och handlat lite, samt köpt leksaker från leksakspresenterare* samt pysslat lite dekoration själv.) och många av dem andra i huset gillar jag också. Och det finns väldigt många gulliga och gosiga barn också så klart.

Men två vuxna för 12 småbarn är för lite om man ska ha någon pedagogisk verksamhet. Man har inte tid till något annat än att ta hand om barnen och enligt ena chefen inte ens det.

Denna ena chef skaffar sig fienden genom att säga saker, dra tillbaka saker, klaga på saker, fatta beslut om saker, osv. Idag råkade jag för första gången ut för henne (annars har jag hittills bara får positiva kommentarer från henne). Förra veckan när E och jag tog en prommis med våra barn så märkte vi att hjulen på barnvagen var tomma. Alltså sade vi om saken till chefen när vi kom tillbaka, eftersom vi dagen innan fått klagomål om att ha gjort sönder hjul på en annan vagn, vilket inte alls stämde, men vi glömde säga om saken när vi kom tillbaka (ni vet, 10 st barn som springer omkring / måste bli släpade eftersom de inte kan gå än, då har man andra saker i tankarna än att gå till chefen). När chefen sedan såg mig lite senare så frågade hon hjulen och om jag visste om dem går att ta los. "Det vet jag tyvärr inte." sade jag. "Om det går så kan jag ta med dem och pumpa luft i dem" sade hon. Det var ungefär så jag sedan uppfattade att situation tog slut.

Idag blev jag kallad till henne och hon klagade på att  hjulen fortfarande var tomma och att jag inte kommit och berättat om hjulen gick att ta sönder. För det hade jag lovat menade hon. "Ach so, så hade jag inte förstått det." "Jag sade ju att jag kan ta med dem, men att du skulle kolla om det går att ta loss dem." "Jag är ledsen, då har jag missförstått det. Jag vet tyvärr inte om det går att ta loss dem." "Nå, det handlar mer om die Rückmeldung (typ respons, feedback, svar, jag vet inte riktigt)." "Okej, men då har jag som sagt inte förstått det korrekt, jag är ledsen." "Men du fixar det idag?" "Jag vet inte hur man gör, men får jag tid över i eftermiddag så kollar jag om det går att ta loss dem." "Bra."
HALLÅ!? Gå och kolla själv, så blir det gjort snabbare! Vi har knappt tid att ta hand om barnen och nu måste jag / vi också springa och fixa hjul!

Min kollega, hon jag jobbar med den här veckan hamnade i byrån två gånger idag. Jag tycker synd om henne, för för vissa saker kan hon helt enkelt inte göra mycket åt, innan hon får en kollega till.

Med pauserna blev också tjaffs, alltså kunde hon åter igen bara ha en 10 mins paus idag. När hon redan har 9 timmars arbetsdag och för många barn. Stackars I... :(

Naja, mal schauen hur det blir. Jag vill ju självklart behålla mitt jobb, i synnerhet nu när jag precis fixat ny lägenhet och allt som hör till, men om det fortsätter gå neråt så som det nu börjat gå sedan nya chefen är där i chefsrollen så vet jag inte..

* Roligt att få lite leksaker presenterade för sig. Senast idag kom en kvinna som ville visa U3-leksaker för oss. Där satt jag 1½ timme och beställde till slut leksaker för cirka 90 €.

Lägenheten min är skön, men golven är kalla. Att gå barfota är inget alternativ. Dessa sköna fina tofflor köpte jag mig igår. Och en snäll värdinna som jag är så har mina gäster också Ikea-tofflor som väntar på gästerna i hallen.

På tyska säger man ibland Schwedische Gardinen, svenska gardiner, när man pratar om fängelse. (Tyska Wikipedia om uttrycket)

Även Alter Schwede, gamla svensk, förekommer ofta och betecknar en skämtsam irritation när det sägs om en konkret person. När det inte gäller en konkret person, uttrycker det förundran.

I tisdags:
Jag tar mina barn på eftermiddagen och går till en annan avdelning för att personalen därifrån ska sluta snart. Väl där ramlar en av mina småttingar baklänges och slår sitt huvud på golvet och börjar storgråta. Jag tar upp honom och försöker trösta honom. Ena kollegan till den andra kollegan: "Det ser bra ut. Hon ser bra ut med en bebis."

I onsdags:
Jag går till Waschraum för att klä på en av våra småttingar. En kollega står där och när hon ser oss säger hon: "Du ser bra ut med en bebis, det passar dig på något sätt."

I torsdags:
Jag har varit och bytt blöja på en av småttingarna, som sedan, trött som stackaren var, somnade på skötbordet. När jag kommer till hallen med sovande bäbisen i famnen så kommer en av cheferna ut ur byrån. "Stanna! Jag måste bara få ta en bild på er två, ni ser så härliga ut!"

Vad försöker de säga, mina kära kollegor?!?!?!