~La petite Haydee~

Sedan förra inlägget har jag haft tyskt besök i Finland med tillhörande chillande och festande, åkt till Åbo för att komma ett steg närmare "hem" och för att träffa Ms Jäätine och S och idag även åkt och anlänt till Sverige.

Stockholm är bara så härligt!

Apropå syskon. Jag pratade med M en kort stund på Skype, han och A planerar en ny resa upp till oss.

Ms syster R, som jag egentligen inte ens känner särskilt bra, eftersom vi bara träffats en enda gång, men som jag hört så mycket om från början, mest pga. att alla tycker att hon och jag är som tvillingar, är gift. Hon och maken M har försökt få barn jättelänge och glädjen var otroligt stor i årsskiftet när hon äntligen blev gravid.

Nu, en månad innan barnet skulle födas, hade något hänt och det dog. Jag blev så ledsen för R & Ms skull. De om någon hade förtjänat att få utöka sin familj med en ny medlem. Och att det hänt så här sent i graviditeten gör det ju ännu värre. Jag tycker så synd om dem.

Ibland är livet bara så otroligt orättvist.

Jag är en så bra storasyster. När en full lillebror ringer att han och flickvännen ska hämtas upp från en festival, dit jag körde dem tidigare idag, så gör jag ju det så klart, även om klockan är över 12 på natten.

(Frågan är bara om jag skulle gjort det om paret i fråga inte skjutsat mig till och från flygplatser runt i Finland det senaste året... :P )

Klockan 20:55 skulle Rs flyg landa.

Strax efter 18:30 började jag köra hemifrån för att hämta henne från en flygplats.

Cirka 19:20 ringer hon mig och säger att hennes flyg blir cirka 2 timmar försenat. "Toppen. Ska jag vända tillbaka hem", tänkte jag då.

Körde till en större mack där jag ändå tänkt att stanna för att tanka bilen. Klockan var cirka 19:40.

Klockan 21:40, alltså efter två timmar på macken (gissa om folk tittade konstigt på mig som bara satt kvar..) så får jag ett sms av R som säger att hon inte kan nå mig, men att det inte kommer något flyg idag utan hon måste stanna kvar i Riga över natten. "Kör hem. Förlåt."

Klockan 22:50 var jag hemma igen. Men det var roligt att köra eftersom det inte fanns några köer och det var ett bra radioprogram som jag kunde lyssna på. 90-tals musik. Wehee. :)

Här är jag i Sverige (hoppsan!) Finland och äter svensk smör, svenskt knäckebröd, svensk ost och svensk Kalles randiga, lyssnar på svenske Tomas Ledin på radion på dagen och tittar på svenska Wallander- och Beck-filmer på kvällen.

Som folk som känner mig vet så är jag ingen mästarkock. Jag tycker, inte alltid med oftast, att matlagning är något man måste göra för att kunna äta. Det är en sak när man lagar mat tillsammans med folk (då får jag oftast skära löken, skala potatisen, etc...) men att laga mat ensam tycker jag är inte alls roligt.

Här i Finland fortsatte jag idag med att gå igenom mina flyttlådor som min pappa alltså tog med sig från Sverige i april. I en av lådorna hittade jag alla mina kryddor (alla förutom mina etiopiska kryddor som jag tog med mig till Tyskland förra året och orsakade en del förundran vid säkerhetskontrollen...) och helt plötsligt blev jag sugen på att börja laga mat!

Alltså får en av de grejerna som jag kommer att göra efter första lönen bli att köpa en massa olika kryddor! Och eftersom jag nu kommer att ha en terrass också, så vill jag ha lite färsk basilika, gräslök, och.. ja.. där tog min kännedom slut..

Hjälp mig! Vad ska man ha för kryddor? Vad ska man ha för växter? Hur gör man? :D

I lördags skulle en av mina äldsta kompisar N och jag för en öl / en cider på en terrass. Vi träffades på en av restaurangbåtarna som finns i hamnen i vår stad.

Vi hann inte sitta där länge och byta nyheter förran en kille kommer med sitt ölglas och samtidigt som han frågar "får jag sätta mig här" så sätter han sig redan bredvid mig på bänken. "Ja, det gjorde du ju redan." sade jag halvartigt. Efter att ha sagt det, tittade jag lite noggrannare på killen och märkte att att såg lite bekant ut. När han sedan tog av sig sina solglasögon, visste jag att det var någon jag kände, men det tog ändå några sekunder till innan jag förstod vem han var. Han har bott typ 200m från mitt hem och vi umgicks en del under högstadiet.

Vi började prata alla tre och efter en stund så kom en annan kille, som vi redan vid detta läge visste var vår gamla klasskompis V. Det blev en till runda om vad vi gör nuförtiden. :)

Killarna var i hamnen för att fira Js systers blivande mans svensexa och så småningom dök alla deras kompisar också upp vid vårt bord.

Den lugna kvällen jag hade trott att N och jag skulle få, blev inte riktigt av, eftersom vi sedan övertalades (ok, så mycket krävdes det inte heller..) att följa med killgänget. De hade bokat bastuavdelningen på ett av stadens hotell och där satt vi i ett par timmar i kongressrummet med halvnakna killar. Där fick vi höra allt om vissas familjer och barn och allt annat också. Mycket underhållande.

Därefter gick vi sedan till en av stadens nattklubbar där vi inte bara kom gratis in, utan kom även in på VIP-sidan eftersom några av killarna hade VIP-medlemskap. Inte helt fel. ;)

En väldigt annorlunda kväll än vad jag hade tänkt mig, men roligt var det! Tack killarna och N för en rolig kväll! :)

Nu är jag riktigt, riktigt irriterad.

Jag har precis fått höra att jag inte als är klar med min utbildning. Den ena examen får jag, inga problem där, men nu har man kommit på på universitetet att jag minsan måste läsa litteraturvetenskap också innan jag kan få den andra examen. Alltså menar de att jag fortfarande måste plugga en termin till.

Det som irriterar mig mest är att jag är 100 % säker på att jag frågade om saken i början av utbildningen och fick svaret att det inte behövs i mitt fall. 100 % säker. Jag stannade kvar efter introduktionsmötet och frågade. "Nej, det gäller bara det och det här, men inte dig eftersom du har det och det här." Och nu, efter alla dessa år i utbildningen och efter att ha väntat i 3 månader på mitt examensbevis så meddelar de mig att jag inte är klar. Nu efter att jag flyttat ur landet. Nu  efter att jag fått ett jobb för att jag är klar.

Jag är så irriterad!!!

---

Uppdatering:

Ooh ooh ooh, jag har fortfarande hopp!! Drückt bitte mir die Daumen, håll tummarna, pitäkää peukkuja!