~La petite Haydee~

Månadens inlägg ska skrivar om ett för mig väldigt viktigt ämne, nämligen tvåspråkighet. Dock är det väldigt svårt, nästintill omöjligt att kunna välja vad jag ska skriva om, det är så mycket som är intressant och spännande och fascinerande när det gäller tvåspråkighet.

Fram till år 2001 var tvåspråkighet och tvåspråkiga personer likt med finlandssvenskar för mig. Finlandssvenskar kan ju svenska och finska, då måste de vara tvåspråkiga. Att min iranska kompis talade persiska hemma och finska med oss i skolan tänkte jag helt enkelt inte på.

Sedan flyttade jag till Sverige. Mitt allra första möte med tvåspråkighet var barnen i min första au pair –familj: de var infödda svenskar som dock hade bott i Frankrike i några år innan de flyttade tillbaka till Sverige. De äldsta barnen hade lärt sig flytande franska. De var tvåspråkiga.

Min andra au pair –familj var ett typexempel på en tvåspråkig familj då mamman var svensk och pappan fransmännen, och både svenska och franska användes i familjens vardag. Familjemedlemmarna var alltså tvåspråkiga.

Jag vet inte riktigt hur länge det tog innan jag började inse att även jag höll på att bli tvåspråkig. Jag tror nog att det var först när min andra au pair –mamma påpekade detta, d.v.s. efter cirka 1½ år i Sverige. Jag – tvåspråkig ? Nej! Det kan jag väl inte vara..

Men jo, det är jag visst. Tvåspråkighet hänger inte nödvändigtvis ihop med att man lär sig två språk som barn. Det som förvirrade situationen ännu mer med just mig (och alla andra finländare) är att jag ju läst svenska i skolan i Finland. Svenskan ändrades alltså, från att ha varit ett främmande språk för mig, till att bli mitt andraspråk.
Tvåspråkighet har varit den viktigaste delen av min utbildning också, då mitt huvudämne handlar om tillägnandet av andraspråk.

Hur definieras då tvåspråkigheten? Det är en väldigt svår fråga, och det finns nog nästan lika många svar som det finns svarare. Jag brukar oftast använda mig av Tove Skutnabb-Kangas (1981) fyra kriterier: ursprung, kompetens, funktion och identifikation. Ursprungskriteriet innebär att en person lär sig två språk från början eller mycket tidigt i livet. Kompetenskriteriet är svårare att beskriva då det finns flertals definitioner om hur kompetent man ska vara för att räknas som tvåspråkig: allt från att behärska sina språk fullständigt till att ha kommit i kontakt med ett annat språk än sitt eget. Funktionskriteriet innebär att man använder sina språk i din dagliga kommunikation. Identifikationskriteriet handlar om att den tvåspråkiga personen identifierar sig själv som tvåspråkig och/eller att man uppfattas som tvåspråkig av andra. Det räcker alltså med att ett av kriterierna stämmer, och i mitt eget fall menar jag både funktionskriteriet och identifikationskriteriet stämmer, kanske även kompetenskriteriet.

Ibland görs det en skillnad mellan simultan och successiv tvåspråkighet. Simultan inlärning av två språk är när en person parallellt lär sig två förstaspråk. Successiv inlärning av två språk är när barnet först lär sig ett språk, men redan i mycket unga år också ett andra språk på modersmålsnivå

En av enligt mig mest intressanta sakerna med tvåspråkighet är det som kallas för kodväxling, d.v.s. att den tvåspråkiga personen använder sina språk samtidigt, eller närmare sagt hoppar mellan sina två språk. Man kan låna in enstaka ord från det andra språket, eller så kan man helt enkelt hoppa emellan de två språken när man talar om olika ämnen. Själv kodväxlar jag nog mest i form av enstaka ord.
Det är fortfarande många som inte har kunskaper i ämnet som ser kodväxlingen som bristande språkkunskaper, vilket de flesta av språkforskare inte håller med om. Tvärtom menar man att det krävs stark språklig kompetens för att kunna kodväxla. Kodväxlingen ger tvåspråkiga ”en möjlighet att till fullo utnyttja sin språkliga potential och spela på hela sitt språkliga register på ett sätt som enspråkiga saknar möjlighet till”, som Inger Lindberg skriver här.

När det gäller andraspråksinlärning är det mycket som spelar in och det finns flera faktorer som påverkar hur väl man tar till sig det nya språket. Exempelvis är det av främsta vikt att man både får tala och höra språket i fråga i stor utsträckning. Även olika sociala, psykologiska och pedagogiska faktorer spelar in: för en persons språkinlärning är det viktigt att såväl personen själv som andra i omgivningen är positiva till målspråket och dess inlärning. Även samhällets attityder till barns förstaspråk spelar en stor roll.

Mer om månadens inlägg kan ni läsa här.