~La petite Haydee~

Har någon av er varit i Lissabon? Falls ja, vad tyckte ni om staden? Vad ska man göra där? Hur många dagar behöver man? :)

Hoppsan!

Tre månader tystnad. Naja, här i bloggen i alla fall. Men jag lever om det är någon som hunnit fundra över det.

Som sista inlägget antydde kände jag att semestern i Finland var för kort. Och det kände jag också verkligen att det var det. Kände mig trots semester helt slut och inte als utvilad vilket jag skulle behövt efter det relativt ansträngande året.

Väl här hemma i Tyskland har det varit fullt upp hela hösten. Mycket jobb då jag förutom det normala jobbet givit både finsk- och svenskundervisning. En kväll åt varje språk plus förberedelserna.

Sedan har jag varit och åkt runt i landet väldigt mycket. Det mesta med Fortuna, men även andra korta resor: Köln (*x), Gelsenkirchen, Paderborn, Kassel, München, Hamburg (*2), Braunschweig, Mainz, Frankfurt, Berlin, ...

Fotografering har tyvärr blivit lite bortglömt (fast som mål att ta upp igen), däremot har jag fortsatt med det som jag började med i Finland: nämligen att måla. Väääldigt skönt och bra metod för avslappning.

Min stora födelsedag kom och gick, och nu funderar jag då och då, om vissa saker har med 30-årskris att göra eller inte.. ;)

Funderingarna över om jag ska stanna på det "tillfälliga" jobbet eller gå till det som jag egentligen blev anställd till gav inte så mycket och sedan två arbetsdagar är jag nu i det nya teamet.

 Så, eftersom strumpor i affären, där jag var igår, var så dyra, så köpte jag bara 2 par. Alltså måste jag väl ändå tvätta även dem som jag redan har... 

 Ach ja, och glömmas får inte att jag nu beställt en ny dator! Då är även det ursäktet borta (den datorn som jag har, och har haft i 5-6 år, är väääldigt seg)..

Semestern i Finland var för kort. Jag ser fram emot att komma tillbaka till Tyskland men hade väldigt gärna stannat lite till...

Monasdagligeliv: 

Til deg som planla og drepe datteren min..

Wehee - det var roligt att åka brandbil! :)

Beslutet att ha slutat jobba på gamla jobbet har jag inte ångrat för en endaste sekund! Jag saknar kollegor och barn, men där slutar det också. Dessutom så har jag träffat de flesta kollegorna på ett eller annat sätt redan, och kommer att träffa de i framtiden också. Och några av familjerna har jag också råkat träffa på på väg till eller från nya jobbet. Dessutom var jag och hälsade på hos en av familjerna i helgen. :)

På det nya jobbet har jag varit tillräckligt länge för att inse att det även i det huset finns problem. Som tur är finns dessa problem dock inte i min grupp, vilket gör att fortfarande trivs väldigt väldigt bra. Alla mina fyra kollegor i gruppen är jättetrevliga och har alla sina sidor, vilket gör att vi som team fungerar väldigt bra. Hon som är ansvarig för gruppen gör ett bra jobb, men har inte tagit sitt jobb för allvarligt utan delar av sig och frågar alltid efter andras åsikter när det gäller beslut över saker och ting.

Så är inte läget i andra grupper har jag fått kännedom av. Ni kan tänka er - fem kvinnor som jobbar ihop i ett litet team. Det är klart det inte är dans på rosor. Men sedan är det väl just den här "chefsrollen" som blivit det stora problem: i dessa grupper har gruppenledaren tagit sin roll lite för bokstavligt och tycker att hon är den som ska ta beslut och det gör hon väl lite för självständigt. Inte bra. Där blir de fyra andra mindre happy. Eller så är det sjukdomsfall som gör att gruppenledaren blir borta för en lång tid, och då kommer problemen upp: hon gjort allt själv och nu måste de andra plötsligt göra saker de aldrig gjort: gruppen saknar helt enkelt struktur..

Alltså, egentligen är jag jättenöjd. Men. Jag har börjat fundera lite. Ska jag verkligen lämna en så fungerande grupp..? Ska jag verkligen ta och börja helt nytt igen, med fyra människor som jag inte alls känner och som jag inte alls vet hur de funkar, enskilt och i synnerhet i grupp..?

Redan första gången som jag var och bara hälsade på i min nuvarande grupp så började ju V (Gruppenledaren) samt chefen med "vi kanske inte låter dig gå efter de sex månaderna..". I början tyckte att det var riktigt jobbigt - "de känner ju mig inte alls, hur desperata är de om de börjar med sådant redan nu?"- men ju längre tid det går, desto mindre ser jag det så. 

Nu har alla fyra i min grupp frågat mig, direkt, om jag inte skulle kunna tänka mig att stanna. J och F först den här veckan, Ve redan lite tidigare och Va som sagt redan från början. Jag frågade Va hur hon kunde göra det direkt då, hon kände ju mig inte alls och kunde inte veta om jag är bra eller dåligt, hur kan hon då redan säga att hon inte vill låta mig gå? Jo, "för att när du kom in i rummet så strålade du bara. Det var ett sådant bra första intrygg att jag bara visste att du kommer att passa perfekt till vår grupp." 

Även chefen har sagt ett antal gånger "fast du/hon [pratat om mig för någon annan] kanske stannar hos oss..". Även med henne hade jag en diskussion om saken för 1-2 veckor sedan och berättade att jag börjat tvivla lite på det hela; ska jag verkligen lämna en fungerande grupp. Hon sade då något som jag hade kunnat gråta för, eller alternativt velat spela in och tvinga gamla chefen att lyssna på det: du är så en okomplicerad person, som fungerar bra ihop med alla. Det kommer att gå jättebra även i nya huset."

Alltså.. vad väljer man: ett väldigt trevligt team där man känner sig trygg och uppskattad, eller ett helt nytt hus där man inte känner någon, men där utmaningen att bygga upp något nytt finns, något som jag ju sett fram emot sedan jag fått höra om det?

(Nu har de förresten börjat bygga huset..!!!)

I fredags började Bundesliga II - äntligen!

Fredagens spel lyssnade jag också på, men igår var det första spelet som jag verkligen hade intresse för: St Pauli - Ingolstadt. Paulianerna började säsongen med 3 poäng - wehee!

Hemmalaget får vänta allra längst: första spelet för säsongen är först imorgon på måndag! Säsongen börjas med en derby mot Bochum. Över 30 000 biljetter ska vara sålda - det vore så kul om det blev ausverkauft! Säsongskortet väntar snällt i plånboken, ägaren är nog mindre tålamodig.. :)

Om en exakt vecka ska vi även följa laget till Paderborn för årets första bortamatch. Ser fram emot det också!

Huliganismkursens första del har jag också klarat av, och efter lite bloggande här så ska jag nog gå och fortsätta läsa andra kursboken som just nu handlar om hur de olika supportargrupperna är i Europa. Intressant sommarkurs! :)

 

Två av mina senaste försök att blogga har inte funkat: båda gångerna skrev jag långa inlägg, och både gångerna var de bara borta när det egentligen skulle publicerats. Tråkigt i synnerhet eftersom det ändå är så sällan som det dyker upp inlägg här..

Men  nu ska jag göra några försök till. :)

Var i lördags i den förbjudna staden och fyrverkeriet de bjöd på var helt enkelt GIGANTISCH!!

Om det funkar så som det ska, så är stunden jag väntat på egentligen här! :)