~La petite Haydee~

Idag flyttar jag. Mina grejer och jag lämnar stadsdelen som jag kommit att tycka så mycket om under mina tre år här.

Grejerna flyttas till ett förråd i en annan stadsdel, och själv flyttar jag tillfälligt in hos exet.

Det mesta är nerpackat, förutom viktiga saker som högtalare och laptop, samt köksgrejer som jag behöver för lunchen som väntar på hungerkänslan. Även om det mesta är klart så kan jag inte låta bli att känna att något inte stämmer. Att det är något som jag inte alls tänkt på. Eller något som jag glömt.

Att mina väskor för Tyskland redan är fullpackade även om viktiga saker som skor inte finns i dem, är inte bra. Jag måste antingen ta bort en massa, eller så får jag snällt betala för extrakilos. Kanske kunde man skicka något per post också, men just nu vet jag inte ens min adress..

Igår var det dags att säga hejdå till min etiopiska familj.. inte lätt..

Jag har dåligt samvete över mitt resande. Jag känner att jag inte borde åka iväg när jag vet att det finns några personer här i Stockholm som skulle behöva min hjälp just nu när de är i en svår period i sina liv. Jag känner också att jag, i stället för att åka längre bort, borde åka hem till Finland och tillbringa mer tid med en relativt nära släkting vars sjukdom tagit ett steg åt fel håll. Jag känner att jag är väldigt självisk.

Jag känner mig väldigt negativ annars också. "Allt kommer att gå fel." "Vi kommer att hamna i trafikköer med flyttbilen." "Vi blir försenade och måste betala extra." "Förrådet är för litet." Var är mitt positiva tänkande?

Även vad gäller Tyskland så verkar det som att alla andra (förutom mina föräldrar då..) är mycket mer positiva och ser fördelarna med mitt beslut. Varför har jag fastnat vid nackdelarna så mycket?

Men med lite Die Ärzte i bakgrunden ska jag nu börja laga mat...

Under resan i Slovakien/Österrike/Italien började jag räkna och kom fram till att på sex månader har jag lyckats vistas i sju länder. Rätt coolt om man tänker efter. :)

Ännu en härlig person som kommit mig väldigt nära har lämnat Stockholm och Sverige idag. Det var den femte personen som jag behövde säga hejdå till på tre dagar. Det här är otroligt jobbigt.

Den enda trösten just nu är att veta att jag inte kommer att bli kvar här heller. Skulle jag tvingas bo kvar nu, när alla de som jag umgåtts med, dag och natt, de senaste månaderna, åker/åkt hem, så vet jag inte hur jag skulle klara av det. Så på detta sätt känns det otroligt skönt att veta att om bara några få dagar sitter jag själv på flyget någon annanstans.

Men samtidigt så är Stockholm så otroligt vackert. Denna stad har varit mitt hem de senaste sju åren och det kan jag inte bortse ifrån. Det blir jobbigt i vilket fall.

Tur att jag har bilder som den ovan med mig så jag inte kommer att kunna glömma bort denna vackra svenska huvudstad. Bilder och minnen. Som de från picknicken där jag tog bilden i lördags.

Idag börjar Bildbloggerian-Helenas Fototriss. Så här skriver Helena:
Fototriss är en fotoutmaning där du ska visa tre bilder på ett och samma tema. Varje söndag läggs ett nytt tema upp här och då har du hela nästkommande vecka på dig att publicera dina tre bilder på din blogg eller hemsida.
Läs mer på hemsidan.

Första veckans tema är djur och jag har valt tre olika djur.


En som jag tycker är väldigt vacker..
(Bilden tog jag för ungerfär ett år sedan här i Stockholm)


En som jag tycker är väldigt söt..
(Denna bild tog jag inatt och den föreställer Suru)

Och till slut en som kanske inte är så vacker, men som var jätterolig att träffa! Mer om vårt möte kan läsas här. (Även info om när och var bilden togs hittas genom länken.)

Veckans deltagare hittar ni här.

Det är rätt intressant hur vissa låtar påverkar en. Är man på dåligt humör så behövs det bara en speciell låt och så är man glad igen.

Tyvärr fungerar det även åt andra hållet. Vissa låtar är så bundna till vissa människor att man blir ledsen när man inser att perioden då dessa låtar lyssnades på är slut och personerna som man lyssnade låtarna med är långt borta.

Jag saknar dig..

Mina solglasögon på äventyr i olika delar av Italien..






Jag är skadad, jag vet! :)

Jag får folk att gråta.

Även killar.

Normalt så tror jag att det är dåligt, men de sammanhang som folk gråter p.g.a. mig är sådana som får mig att undra om det inte ändå beror på att de tycker om och bryr sig om mig..

I sådana fall är jag rörd.

Ni betyder så mycket för mig också....

För att inte låta mitt huvud explodera, kör jag avslappning i form av resebilder. Nu är Slovakien-bilderna samt festivalbilderna uppe i sin helhet. Wien-bilder saknar namn på ställen och Südtirol-mappen saknar bilderna från fredagen, som U förhoppningsvis kommer att kunna skicka mig ikväll. Men ni får gärna börja med de två första om ni är nyfikna!

Och för familjen och vänner som läser här så försöker jag ha ansiktsbilderna uppe så snart som möjligt ... dock antagligen inte den här veckan. För mycket att göra som ni förstår..

---

Nu är även alla Südtirol-bilderna uppe. Precis som resten av Italien-bilderna. Ni kommer att märka att det finns flera likadana bilder, men jag hade så svårt att välja mellan många bilder tagna i Südtirol så jag lämnade kvar båda. :)
Wien-bilder är uppe de också, men namnen på byggnaderna och områdena saknas. Kanske kan ni hjälpa mig? :)

PANIK!

Jag har ingenstans att bo efter de första två veckorna i Tyskland!

Jag kan ingen tyska!

Jag har inte börjat packa än!

Jag vet inte vad jag behöver ha med mig!

Jag vill inte behöva säga hejdå till folk här i Stockholm!

Jag vet inte vad jag ska göra!

PANIK!