~La petite Haydee~

48 250.

Så många kommer vi att vara imorgon på arenan.

Officiellt tar arenan ca 51 000 åskådare, men bl.a. pga "säkerhetszonerna" mellan de olika fansen (det ska komma över 8000 duisburgare), samt platserna median tar är det "bara" 48 250 platser man säljer ut. Alltså 48 247 plus T, V och jag.

Det ska bli så kul!! :)

Jobbet har sugit riktigt ordentligt på sistone (när jag nu ens varit där..).

Men sedan är det små grejer som bara får mig att älska det jag gör:

Imorse, efter att ha tagit mina grejer upp till vår avdelning gick jag ner igen för att kolla om några av de tidiga barnen var våra. Eftersom det konstigt nog inte var så, och för att jag inte kände för att sitta uppe på avdelningen ensam så stannade jag i den andra avdelningen ett tag. Så snart jag satt mig ner så kommer ett av den avdelningens barn (ca 10 månader gammal) krypande till mig och ger mig värsta kramen. Efter att han gått, hmm, krupit iväg, så kommer det nästa och halvspringer (så, som en ca 11 månader gammal pojke, som för inte alltför länge sedan lärt sig att gå, kan halvspringa) till mig och kastar sig på mig. När denne sedan gått för att leka vidare så ser ännu ett barn mig, från andra sidan av rummet, och börjar krypa framåt, förbi de andra barnen, som på något sätt nästan alla lyckas ställa sig framför denna pojke (även han ca 10 månader gammal), för att komma och krama om mig.

Lycka!! :)

Inga löften, inget säkert, men:

om allt går som planerat kommer jag om lite mer än 2 veckor att åka ca 250 km till Bielefeld, nordostligt härifrån, för att sedan åka ca 100 km söderut med bil, för att åka snowboard en dag och därefter åka de ca 100 km tillbaka nordlig upp till bielefeld för att sedan vidare ta mig ner de 250 km hem.

Tankarna om detta:

- - hur är det möjligt, att det lönar sig tidsmässigt att först åka tåg till Bielefeld och åka därifrån med bil till slalomcentret även om det avståndsmässigt bara är ca 170 km härifrån dit? (ekonomiskt spelar det ingen skillnad eftersom NRW-biljetten gäller i hela länet)

- finns det överhuvudtaget någon snö kvar om två veckor?

+ det vore kul att komma till Bielefeld igen!

+ det vore kul att få träffa C om två veckor igen!

++ det vore såå kul att få åka snowboard igen!!

- hur han än sade att han nu planerat in det, och hur han än redan ringt runt till folk för att fixa så det funkar, så har jag lärt mig att inte tro på någonting förrans jag/han faktiskt står där

Först sitter jag och klagar på något att man inte ska lova något man inte kan hålla.

Sedan ett par timmar senare är det precis det jag själv gör: tar tillbaka något jag sagt att jag ska göra.

Jag hade så gärna följt med V och E till 80's festen men känner bara att kroppen inte klarar av det. Som tur är verkade V förstå det, vilket känns jätteskönt.

Men ändå. :(

Snabbt, snabbt hem för att duscha av jobbet*, chatta lite kort med V och för att lägga sig på soffan. Men typ precis när jag somnat så ringde det på dörren. C var där.

Han har sagt i över en månad att han kommer och hälsar på mig här i D, alltså trodde jag inte riktigt på det förrans när jag såg honom stå där bakom min dörr. Skönt att se honom igen.

Men där har vi en person som har ännu svårare att prata om sig själv. Eller om sig själv pratar han gärna om. Han berättar väldigt gärna vilka fester och resor han varit med om, vad han köpt, hur bra det går på jobbet osv, men att komma djupare än så är riktigt svårt. Alltså känns det verkligen skönt att ha haft den eftermiddagen/kvällen som vi hade tillsammans. En middag på Subway (har blivit en grej för oss) och därefter litervis (!!) med té här hemma hos mig. Och mycket prat.

På ytan ser det ut som att han har det perfekta livet: ett jobb som han älskar och får bra betalt för, en fin lägenhet med allt man kan tänka sig behöva ha i en lägenhet, en snygg bil, tid och pengar till små resor och partys, ett utseende som ((jag frågade här emellan V på Skype hur jag skulle beskriva C och dessa var hennes svar)) "en sexbomb", "fotomodel", "en som skulle passa i en playgirl", "han är snygg". Jag vet att många är otroligt avundsjuka på honom, vilket jag även senast idag märkte när gemensamma kompisen H också kom på ett snabbbesök**.

Men i verkligheten är det så mycket som går åt H:e i Cs liv just nu. Jag ska inte börja skriva om hans problem här i bloggen, men det är problem i flera delar av hans liv. Det jag däremot ville komma fram till är att han inte pratar med någon om problemen. Han håller sig upptagen på och efter jobbet, och undviker att vara ensam hemma. För det är ju där tankarna ibland hinner i kapp en.

När vi pratade om ett av problemen, det som jag själv redan var mer insatt i, frågade jag vilka som visste om det. "Egentligen bara du. Och F. Typ. När jag berättade honom om det visste han inte vad han skulle säga och så lämnade vi bara ämnet." Om det allra nyaste problem sade han följande: "du är den första jag berättar det här för."

Visst, skönt att han känner att han kan prata med mig. Och jag tror verkligen att han uppskattade den sex timmars pratstunden vi hade idag. Det verkar som att han släpper mina tankar och åsikter in, och låter de brottas med sina egna. Men i slutändan tror jag ändå att han gör precis som han skulle gjort även om vi inte pratat. För på något sätt känns det som att det inte räcker med de få gångerna vi verkligen verkligen kan prata med varandra. Och pratar han med ingen annan så är det ju till slut bara hans egna tankar som han har inom sig.

Nu är det ju som sagt så, att jag väldigt ogärna pratar om mina saker med folk. Men det gör jag ändå, med de få utvalda. Och i stället för att säga "aha, det var ju inte bra" och låta saken vara så, så hjälper dessa personer mig framåt genom att bjuda på sina åsikter och tankar. För Cs skull hoppas jag att han också hittar sådana personer. För först därefter kan hans liv vara så perfekt som det på ytan ser ut att vara.

*Var och jobbade idag, även om läkaren skulle sjukskrivit mig för hela veckan. Jag kunde dock inte göra det mot kollegan J. Hon mådde också skit idag och vi turades om att ligga på madrassen i myshörnet i vår avdelning. Rätt skönt ibland. Vår räddning idag, förutom den sköna detaljen att vi bara hade fyra barn.
Jag frågade redan under förmiddagen om jag skulle kunna ta två timmar ledigt, och med tanke på det ringa antalet barn och det höga antalet övertid jag redan arbetat in så sade chefen att det var ok, alltså blev det bara en 6-timmars arbetsdag.

**Läste någonstans att Språktidningen frågat sina läsare om man även i svenskan borde göra så som tyskarna gör: alltså att skriva alla de konsonanterna som de sammansatta orden innehåller. Jag tycker att det vore mer logiskt så. Därför även snabbbbbbesök.. ;)

Ms son J är sjuk, alltså är hon hemma med honom. Det var länge sedan vi råkade vara samtidigt på Skype, men nu är vi det.

Som det ser ut just nu, kommer jag att flyga till Italien i början på mars för en lång helg där med M och hennes familj. Och den här gången ska det bli en annorlunda Italien-resa: vi ska till bergerna och kommer att åka skidor/snowboard! :)

Håll tummarna nu så att allt funkar som det ska! :)

Nega-varning! Detta inlägg lär innehålla bara klagomål om olika saker.

Klockan 00:30 kom jag till sängs. Jag somnade typ direkt, även om jag hann tänka på att det var jättekallt i rummet. (På dagarna är det som en bastu här så jag vred elementen lite kallare igår. Problemet var bara att det verkar vara något system med dem, alltså när då är på och när de inte är på, oavsett mina inställningar. Och ja, elementet i sovrummet var inte på när jag väl försökte höja värmen i rummet strax innan jag skulle gå och lägga mig.)

Sedan efter några timmars sömn vaknar jag av att må skitdåligt. Försökte dricka lite vatten och sova vidare men det gick inte. Efter en stund tänkte jag att det är säkert någon magsjuka jag fått nu till råga på allt och reste mig ur sängen för att gå mot badrummet. Men nej. Alltså gick jag och la mig efter en stund igen, fortfarande lite illamående, men inte så illa som tidigare.

Vid något tillfälle har jag somnat om, för att jag då hade mardrömmen om jobbet. Vi hade någon personalutflykt, fast även mina kompisar från Finland var med. Plötsligt ringer en av dessas mobil och det visar sig att min ena chef ringt till henne, och bett henne meddela mig att jag måste lämna vårt ställe och i stället börja jobba i någon av dem andra ställena som företaget har. Inga förklaringar och som sagt, ingen direkt information till mig. Alltså precis som det är i verkligheten också.

Och nu efter natten så vaknade jag med värsta förkylningen igen! Förkyld är jag ju sedan november, men den här känslan jag har i huvudet och resten av kroppen är precis den jag hade före julen och den värsta förkylningen.. Toppen.

På söndag är det dags. Då ska det sjungas Fortuna-hejarramsor för allt annat än tomma läktare. Över 40 000 människor har nämligen redan försäkrat sina platser på söndagens match mot MSV Duisburg. 40 000! Det är MYCKET det. Så här såg det ut på ticketshopen:

Inte är det många platser kvar inte*. Det ska bli så roligt!

*Bara i de gröna och gråa delarna finns det platser, men även där handlar det om enstaka platser.

  -------------------------------------------------------------------------------
  
  Bestellbestätigung
  
  Ihre Bestellung wurde von http://pizza.de erfolgreich vermittelt.
  
  -------------------------------------------------------------------------------
   

Ibland är det skönt att vara sjuk hemma. V kom precis med två läskflaskor och pizzorna är också på väg. Senare ikväll underhålls vi av DSDS - den tyska Idol.

Men nu en värktablett.

Åh, nu skulle jag så gärna vilja vara på jobbet. Kollegan J messade och berättade om att vår lille F har inatt blivit en storebror! Jag är så glad för deras skull och skulle så gärna ha varit där för att gratta pappan när han lämnade/hämtade F.

Herzliche Glückwünsche Familie B!! :)