~La petite Haydee~

På jobbet har vi "teammöten" och "teamdagar". Idag hade vi igen en teamdag. Och under vår teamdag så hade vi lite grupparbete. I min grupp hade jag A (Fitness Studio -A), A2 och K. K arbetar bara halva dagar, alltså går hon alltid hem efter lunchen. Våra teammöten är varje fjärde onsdag, efter den normala arbetstiden. Alltså hinner K vara borta från jobbet i närmare sex timmar, innan hon kommer tillbaka för att delta i mötena.

Jag minns inte längre hur vi kom att prata om mötena i vår grupp idag, men jag tyckte att det var så intressant att höra K säga: "när jag kom och såg er nu i onsdags så tänkte jag "herre gud, hur de ser ut!". Jag ser ju er oftast bara på förmiddagarna, och har aldrig sett er se så slitna ut som ni gjorde i onsdags. Det skrämde mig."

Alltså skrämmer vi t.o.m. våra egna halv-dag-arbetande kollegorna också med vår slithet efter jobbet.... na toll!

 Testar att blogga från mailen. Kan ni läsa detta så funkade det. Isf är
 jag duktig. Och nördig.
 
 Om inte så är det kanske lika bra det. :D
 
 

På torsdag är det dags för årets första Weihnachtsmarkt-dag! Efter jobbet ska jag joina några kompisar och kompisars kompisar för årets första Glühwein! Jag ser redan fram emot det, även om jag inte ens tycker såå mycket om Glühweinsmaken.. ;)

"MANN BIN ICH FROH DASS DU WIEDER HIER BIST!!!!!"
(Den mest passande översättningen enligt mig vore ungefär "gud vad glad jag över att du är tillbaka!)

Detta är vad kollegan J välkomnar mig med när jag kommer tillbaka från pausen. (*) I gruppen finns förutom J tre illröda, skrikande barn. När jag gick till pausen började P1 gråta, vilket P2 redan gjorde sedan tidigare. Cirka fem minuter efter detta hade även A vaknat och så klart börjat skrika direkt. Så snart J tagit upp A, och därför lämnat P2 på golvet, hade han börjat skrika mer. Och P1 som även han ville bli buren hade ju så klart även han börjat skrika ännu mer. Tre skrikande barn, två arm, en människa. Ibland är det bara för mycket. Eller för lite, beroende på hur man tänker. Men tro mig, J var helt slut när jag kom. Hon menade verkligen det hon sa. Hon hade nog aldrig varit så glad över att se mig som hon var idag.

Jag tyckte så synd om henne.

Tre minuter senare sitter vi med tre glada barn i vår myshörna: P1 och A "läser" böcker med mig och P2 dricker sin mjölk J äntligen kunde värma upp åt honom. Värsta mysstunden. ;) Ibland är jag bara för nöjd. :D


(*) Det hon därefter säger är inte något man ska publicera här i bloggen.. det handlade om barn - flyga- genom - fönster - snart...

Min kompis K har en gammal släkting i ett ålderdomshem här i närheten. K hälsar på hos honom en gång i veckan, dels för att mannens familj bor långt härifrån och hans egna kompisar och bekanta är redan döda, och dels för att han tycker att det är trevligt att hälsa på hos denne man.

Igår var han igen där och de hade tillsammans tittat på mannens bilder från 1920-talet. Dessutom berättar mannen gärna om sitt liv som exempelvis innehåller krig i Afrika och krigsfångenskap i USA. Han har behållit alla sina bilder fr.o.m. 1920-talet och dessutom skrivit väldigt många dagböcker som han alla har kvar i sina skåp.

Jag tycker att sådant här är så otroligt intressant! K sade precis på Skype att jag gärna får följa med någon gång, men jag vet inte. Vore inte det konstigt? Samtidigt.. tänk att få höra allt han har att berätta om ? Att få se alla hans bilder?

Jag får gåshud bara av tanken. Det vore så intressant.

Om en vecka och två dagar är jag på väg till grannlandet. Ich freu mich so!! :)

Det är för övrigt lite roligt. När jag var i Finland/Sverige var det inte alls någon stor grej att "åka till grannlandet". Precis som det nu inte är någon grej alls att åka till det nya grannlandet. Men säger du till en finländare att du åker till Wien så är det helt andra reaktioner du får. Eller säger du till en tysk att du kommer från Finland och har bott i Sverige i flera år så är det inte många som lyfter axlarna och säger "och?".

I vilket fall som helst så är jag total överlycklig över att få åka och hälsa på hos kompisarna i Österrike! Har hållit på att maila och chatta fram-och-tillbaka med folk och just nu ser det ut som så här:
sent på onsdagen anländer jag till Wien och sover över hos A och syster. Torstagen ägnar jag åt sightseeing och fotografering, och låter Wien-kompisarna jobba i lugn och ro. På kvällen ska vi sedan gå och äta riiiiieeeeseeeengrooooosse Schnitzels tillsammans (A, J och får se vilka till som kommer) och därefter besöka en (eller flera) av stadens Christkindlmarkten. Glühwein säger jag bara.
På fredagen åker jag sedan vidare för att någon gång under dagen/kvällen anlända till Graz där U och A, eller i alla fall någon av dem, förhoppnings väntar på mig. I Graz stannar jag sedan under hela helgen och hinner förhoppningsvis även att träffa en av mina Cs.
På söndagen måste jag dock tillbaka till Wien eftersom mitt flyg går redan före halv sju på måndagmorgonen.

Ja just det, måste komma ihåg att varna kollegan J att jag eventuellt kommer lite sent.. vet ej om jag vågar gå till cheferna och säga det, eller om jag bara fortsätter att hoppas på, att flyget kommer i tid och att jag hinner i tid till jobbet.. 1 timme 5 min har jag på mig... ååh, jag var för tidsoptimist när jag bokade resan.... :(

Men i vilket fall som helst:
NÄSTA VECKA ÄR JAG I ÖSTERRIKE IGEN!!

(Wien-bilder från sommaren 2008)
(mer Wien-bilder från december 2008)

Galileo, ett av mina favorit tv-progam, handlar idag om världens dyraste säng: en Hästens-säng på 60 000 €.  Sängen består av tre delar, varav bara den understa tar över 100 arbetstimmar och kostar 25 €. Hela sängen väger 300 kg, vilket innebär att den måste oftast leveras med kran.

Så, nu vet vi alla det. Tacka vet jag Galileo.